Farmödrarna är från ungefär samma generation, med barnbarn i 30-års åldern. I Dagarna med farmor och Då tänker jag på Sigrid är barnbarnen också huvudpersoner, med farmodern i mer eller mindre omedelbar närhet. I den senare har farmor dock varit frånvarande i barnbarnets liv.
Båda författarna låter läsaren lära känna farmödrarna på flera plan, vi får deras historia berättad för oss och får på så vis en utökad förståelse för personerna - och vet mer än vad sondöttrarna gör. Det är, i alla fall än så länge, bara en farmor som skildrats med verklig värme, nämligen Jeanne i Dagarna med farmor. Gemensamt för det tre böckerna är däremot att de är tvättäkta romaner!
Båda författarna låter läsaren lära känna farmödrarna på flera plan, vi får deras historia berättad för oss och får på så vis en utökad förståelse för personerna - och vet mer än vad sondöttrarna gör. Det är, i alla fall än så länge, bara en farmor som skildrats med verklig värme, nämligen Jeanne i Dagarna med farmor. Gemensamt för det tre böckerna är däremot att de är tvättäkta romaner!
Så, är det en trend? Hittar ni flera aktuella litterära farmödrar?
Så intressant att du har fått upp spår på en ny trend! Farmödrar (och mormödrar och alla -fäder) är väl värda att skrivas om.
SvaraRaderaFoenkinos nya Mineen på Sekwa handlar också om en farmor... Du är ngt på spåren här!
SvaraRaderaTack Anna för tips.. Känner mig som en i Spanarna-trion :)
SvaraRaderaOch ja visst är de värda att lyftas fram! Kanske avlöser de den senaste tidens mamma och pappa-skildringar? !
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNu har jag just läst ytterligare en roman med farmor - Anne B Ragdes En Tiger för en ängel.
SvaraRadera