Sicilianska äventyr III - arrivederci

Det är snart dags för den sista natten på Sicilien och vi är på ett hotellrum inte långt från Palermo. Det var där vi landade i söndags, och det var där den hyrbil väntade, som maken körde med säker hand mot gården med den fina utsikten utanför Cefalu. Efter en natt i lugnet åkte vi till Catania. Vi valde en långsam men vacker landsväg, som gick upp och nedför bergen. Vi stannade till i ett par byar, bl a i Gagni för att tanka energi i form av mat eller kaffe.

Resan tog sin tid och det var redan mörkt när vi tråcklade oss in i Catania. Det krävdes is i magen av både förare och kartläsare för att klara de smala gatorna, den mötande trafiken och de minst dubbelparkerade bilarna. Och nej, det är inte roligt när gps:n får fnatt just där och då.

En heldag tillbringade vi, som jag skrivit om tidigare, i Catania, men härifrån (Katane Palace Hotel) utgick vi även de kommande dagarna. En dag åkte vi till Etnas nordliga sluttning och åt medhavd matsäck i lövskogen. Det var fascinerande att se växtligheten skifta, i takt med att temperaturen sjönk. Ambitionen var aldrig att på något sätt komma upp till toppen men vi såg ändå spår av vulkanens härjningar och kände något slags vulkanisk lukt. 

Vi åkte vidare mot söta Taormina, en pittoresk stad hög ovanför havet som lockar turister även i november. Besöket blev en fin avslutning på turen innan det var dags att vända tillbaka mot Catania.

Siracusa, Sankta Lucias hemstad, var resmålet för vår nästa dag, och då främst dess gamla del som ligger på en ö med flera broar till fastlandet. Vi överraskades av värmen - 25 grader varmt i november - vilket inte är normalt ens för denna plats... Innan siestan stängde större delen av staden hann vi titta lite i de olika butikerna, men sedan slog vi oss ned på ett kafé med utsikt mot havet. Här nedanför den vackra domen samt en udde av staden. 

Idag har vi åkt tillbaka genom landskapet, följt autobahn denna gång, först till högt belägna Enna och sedan till Cefalu. Däremellan fick vi också äntligen se hennes snöklädda topp titta fram över molnen. Och sedan den vackra utsikten från den gamla borgen i Enna, och en bild från motorvägen.

Nu är det snart dags att krypa under täcket i Bagheria, och jag konstaterar att det finns mycket kvar att upptäcka. Men med den här resan - med hela dess upplägg och resrutt, med alla fantastiska förtrollande vyer, med trafikrusningarna av olika slag, den goda maten och vinet, det sköna vädret mm mm är jag väldigt väldigt nöjd. Samtidigt är varken maken eller jag omedvetna om de förhållanden som många lever under, och den press de utsätts för. Men som turister har vi känt oss mycket välkomna, viljan att förstå vår ytterst fåordiga italienska när engelskan fattats har varit minst sagt god. Jag har mycket uppskattat den stolthet som finns över det sicilianska, över det inhemska vinet, råvarorna mm. Det enda som gärna fått varit bättre är kartan. En bilkarta som är lika stor som själva bilen är rätt svår att hantera under färden...