Här hemma växer både bok- och skivsamlingen (ja, vi köper fortfarande fysiska skivor (och böcker)) medan hyllplanen förblir desamma. Så de senaste dagarna har min kärlek och jag rensat, flyttat om, rensat, flyttat om. Det gör att vissa saker framträder på ett lite nytt sätt, att jag får syn på böcker som stått på sin plats nästan obemärkt. Till exempel den här
En gång för länge sedan läste jag Sara Lidmans jernbaneepos, i samband med det köpte jag Bära mistel på ett antikvariat någonstans. Men jag har varken läst den, eller Regnspiran som föregår. Nu påminns jag om boken, och tänker att det nog snart är dags att låta den lämna hyllan för att läsas.
Dagen därpå promenerar maken och jag till Konstcentrum. Där får jag syn på senaste numret av den norrländska litteraturtidskriften Provins och blicken dras till framsidans rubriker.
En av dem handlar om hur författaren Ida Linde nyläser.. ja, just det Sara Lidmans Bära mistel!
Som jag älskar när detta händer! När sådan här litterär synkronicitet uppstår. Ungefär som när jag läste Krilon-trilogin, eller när jag tog ned Saabyes cirkus från bibliotekshyllan. Litterära krokar uppstår och jag känner mig härligt intertextuell!
Som jag har väntat på Krilontrilogin sedan du du skrev om den – hade turen att hitta härom helgen hela trilogin i svärfars hylla, så tiden då läsningen ev kommer att ske närmar sig :)) Mvh växande hyllor 2.
SvaraRaderaGrattis till fynden i hyllan o till kommande läsning!
RaderaIda Lindes essä om Bära mistel är så fin.
SvaraRaderaJag tror du kommer att tycka väldigt mycket om Bära mistel (och om Regnspiran som också handlar om Linda Ståhl).Båda roamnerna handlar om en kvinnas kluvna och förhindrade kärlek. I Regnspiran är det Lindas kärlek till sin pappa. I Bära mistel är det Lindas kärlek till/åtrå till den renhetskrävande violinisten Björn.
lena k e
Väntar med läsning av essä och bok. (kommer tid, kommer lästid)
Radera