Jag läste någonstans en intervju med Kristin Scott Thomas. Hon berättade att hon för tillfället föredrar att göra film i Frankrike eftersom hon där får mer intressanta roller än i England. Efter att nu ha sett skådespelaren i ett par franska filmer är det lätt att förstå hennes val. I den nya, En sydfransk affär, gör hon en mycket komplex karaktär som förälskar sig i en av de byggnadsarbetare som arbetar med renoveringen av hennes familjs hus. Det är en roll som kräver förmågan att gestalta ett brett register av känslor vilket gör Scott Thomas helt rätt. På ett par sekunder skiftar hennes ansikte från den vildaste glädje till största förtvivlan. Uttrycksfullt och med små medel mejslar hon fram kvinnan som vill välja den egna lyckan och oväntade kärleken framför tryggheten - den ekonomiska och sociala. Uppbrottet från familjen leder till uppslitande scener med maken som inte öppnar för försoning.
Det här är ännu en i raden av starka franska filmer - en film mer i min smak än den första jag såg på SF:s filmfest - som vågar både allvar och glädje och som låter skådespelarna agera naturligt, självklart. Ännu en rekommendation, alltså.
En sak jag funderar på är att jag tycker om dessa filmer så mycket men däremot förhåller mig sval till omtalade böcker som Den röda soffan och Igelkottens elegans. Finns franska (till svenska översatta) författare som skriver mer i samma stil som filmerna?
Det där sista skulle jag gärna också vilja ha svar på. Jag formligen kysser marken efter de där långsamma franska filmerna, men har inte lyckats få samma känsla av någon fransk bok.
SvaraRaderaGår det helt enkelt inte att överföra dramaturgin i fråga till boksidor? Krävs filmmediet?
Ja, det är kanske så att det handlar om dramaturgin. Att det visuella uttrycket ger ett annat sätt att berätta och visa fram karaktärer.
SvaraRaderaDen andra filmen med Scott Thomas, "Il y a longtemps que je t'aime" är ju när jag tänker efter skriven och regisserad av en bokförfattare... Philippe Claudel. Men hans roman Grå själar minns jag inte som i stilen lik filmen.
Nu blir jag än mer sugen på att se denna, låter my lockande! Vilken intressant fråga om fransk film i "bokform"...jag önskar verkligen att jag kunde komma med en radda litterära motsvarigheter till alla dessa underbara franska filmer man sett- men jag kommer egentligen bara på ett namn, nämligen Philippe Delerm. Har du läst honom? Om inte, så har du en pärla till fransk författare att upptäcka! Han har skrivit ett 15-tal böcker, och av dessa finns tre översatta till svenska:Det hade regnat hela söndagen, Den första klunken öl och andra små njutningar samt Sundborn eller dagar av ljus. Jag upptäckte honom för flera år sedan och blev förälskad i hans lite vemodiga, underfundiga, vackra och eftertänksamma texter. Går sedan dess (hittills förgäves)och hoppas på ngt mer på svenska av honom! Annars håller jag absolut med dig- har inte gått igång på samma sätt på tex Igelkottens elegans(som definitivt var läsvärd, men inte Fantastisk...), som jag gjort på otaliga fina franska filmer gnm åren. Annars kan jag nämna att förlaget Sekwa ger ut franska kvinnor i svensk översättning. Jag har läst ett par (bla Utrop, och som du nämnde, Den röda soffan)men inte blivit såld på dessa, kanske kan du hitta andra guldkorn hos dem!?
SvaraRaderaTack för tips om Delerm, Jenny, har inte läst något av honom. Av Sekwas utgivning har jag hittills inte blivit överväldigad men jag har nog väntat mig något annat, något mer. En del av de nyare franska böcker som kommit känns mer udda än starka, t ex Castillons Insekt (som jag i o för sig gillade), på det sätt filmerna är. Ser fram emot att fortsätta sökandet - om det nu finns ngt att hitta?
SvaraRaderaCéline Curiols Utrop och Delphine de Vigans No och jag är två franska pärlor!
SvaraRaderamvh ewa
No och jag tyckte ju jag också om! Blir nu sugen på att läsa Utrop som jag fingrat på ibland - tack för påminnelsen, Ewa!
SvaraRaderaJag tyckte Utrop, liksom Den röda soffan var okej, men inte mer. Det är som att dessa böcker "har något", men liksom inte når ända fram, och jag har svårt att sätta fingret på vad som saknas... Men jag kommer förstås fortsätta läsa franska titlar jag fått bra vibbar kring, i hopp om att upptäcka den riktiga pärlan. Philippe Delerm (vad glad jag blev när jag såg ditt inlägg igår Hermia :-)!) är eg den enda jag håller varmt om hjärtat, och särskilt då hans fina Sundborn eller dagar av ljus. Den utspelar sig 1884 med Carl och Karin Larsson i centrum. Kring dem har ett antal konstnärer av allehanda slag- Sören Kröyer, Strindberg, Christian Krogh...- samlats i jakt på det magiska ljuset på Skagen. Den unga konstnärinnan Julias (o)möjliga kärlek hörde också till behållningen av denna till formatet lilla, men till innehåll och känsla, stora roman.
SvaraRaderaMin upplevelse är nog ungefär som din, Jenny - att det fattas ngt för att romanerna ska nå ända fram. Det här låter troligen bara fånigt men jag tycker de är "låtsas-djupa" som om de koketterar med läsaren. Filmerna har en annan slags rå närvaro och mer direkt stämning där det som berör och sägs lika mycket sker utanför bild och mellan orden som i det jag ser och hör.
SvaraRaderaNä, jag tycker inte det är fånigt, "låtsasdjupa" är precis vad jag oxå känt. Jag pratade med (fransk-)filmtokige pojkvännen om detta med franska filmer/böcker, och vi kom fram till att de flesta fantastiska franska filmer vi sett, de har haft originalmanus, och är ej baserade på en bok....Men jag kommer på en film nu som jag tyckte my om, och som Har en bok som förlaga: Jag älskade honom från Anna Gavaldas bok- som jag dock ej läst, beroende på att jag(till skillnad från typ alla?!) inte gillade hennes Tillsammans är man mindre ensam.
SvaraRaderaJenny - vad kloka ni är! Detta med originalmanus - intressant! Det kanske bara är att njuta av de fantastiska filmerna och fortsätta söka bra franska (översatta i mitt fall...) böcker. Den franska bokmarknaden bjuder kanske på betydligt mer intressant läsning än vad vi i lilla Sverige får ta del av... Jag står i bibliotekskö på "Jag älskade honom", men du är inte ensam om att inte gilla Tillsammans är man mindre ensam... Segade mig igenom den när den kom men tycker bättre om henne i mer sparsmakad form. Bloggen Texappeal skriver också om fransk film bl a Ceremonin av Chabrol den fick följa med hem idag, för att kanske ses i helgen.
SvaraRadera