Amerikahuset

Precis som Lena, i en kommentar till ett inlägg längre ned, var jag också mycket förtjust i Sven Olov Karlsson debutroman Italienaren. I det lugn och det vemod som jag framkallar i minnet. Nyss läste jag ut hans nyaste Amerikahuset, även den en roman att tycka om.

Vi rör oss i två parallella tider. Under mitten av 80-talet följer vi de unga mjölkbönderna Eddy och Magnus. Mellan de båda finns Liselotte - som ett kitt och ett spett. I nutiden följer vi en man nyss utsläppt från fängelset där han tillbringat de senaste 20 åren. De båda historierna hänger nära samman och tvinnas också ihop med händelser längre tillbaka i tiden. Det förflutna ii dess olika skepnader kommer i kapp nutiden - vad segrar eller förlorar? Hämnden eller förlåtelsen?

På ett självklart sätt med ett självklart språk berättas en historia som griper tag, stannar kvar.