En trevlig sak på mitt jobb är att vi träffas ibland för att tipsa varandra om böcker. Det är en bra och lyxig påfyllning!Boktipsen ledde till att jag lånade En munter begravning av Ljudmila Ultiskaja som nog inte lagt märke till om inte kollegan pratat så fint om den. Boken jämförs med verk av Singer, som jag gillar.
Jag blev dock också på nytt påmind om hur snabbt jag glömmer det jag läser. En andra kollega pratade om Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow som jag läste för inte alls så länge sedan. Flera av aspekterna hade jag dock glömt, sådana som var viktiga och centrala. Det dåliga minnet borde göra mig till en usel boktipsare - och ändå är att prata böcker något av det roligaste jag vet. Minnesövningar, kanske?
En tredja kollega pratade om den ryska klassikern Oblomov som bl a lett till begreppet "oblomoveri" - att inte komma till skott. Oblomov har ambitionen att t ex läsa klassiker men det blir bara en sida... något som i alla fall jag känner igen mig i. Undrar om just Oblomov blir en sådna bok jag inte tar mig igenom. Det finns en del sådana, eller hur? Som man verkligen vill läsa men misslyckas med. Bröderna Karamazov är en sådan för mig Drömfakulteten en annan.
Vilka är dina "sorger" - böcker du verkligen vill läsa men av någon anledning inte orkat, kunnat, mäktat med att läsa?
Vad mysigt det låter det här att ge varandra boktips kollegor emellan! Även om man inte väljer att läsa böckerna efteråt är det ju alltid bra att känna till vad olika romaner handlar, inte minst när det kommer låntagare som vill ha boktips.
SvaraRaderaOblomov av Ivan Gontjarov har jag också blivit rekommenderad. Kanske vore nåt, jag gillar ju oftast ryssarnas sätt att skriva.
Ja, det är verkligen jättebra att få tips även på sån't man inte läser själv. Kul sätt lära känna kollegorna på - via deras läsning.
SvaraRadera