Jag läser och läser i jättebra, intressanta och kloka Kvinnor på gränsen till genombrott. Fascineras av hur framsynta dessa nu nästan bortglömda kvinnor var. Så långt före sin tid och så svårt driva igenom idéer.
Läsningen i början gick fort fort, jag slukade texten och längtade till ett annat liv - livet som forskare. Men nu har den liksom gått i stå, läsningen. Det är kanske tre kapitel kvar och jag får noggrant giva akt på mig själv så det inte blir som tidigare när jag tagit mig an trevlig facklitteratur. Att läsningen avslutas. I förtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!