Veckans bokfemma utmanar till att lista böcker på ett favorittema. Favorittema? Har jag ett sån't? Är inte min läsning för splittrad för det? Fast där finns nog ett. Böcker som handlar om tro (och tvivel) Inte jättesvåra och tungsinta böcker utan mer behagliga, fascinerande. Och det får gärna vara en präst med.
I sena tonåren var jag förälskad i Valter. Han springer ut från Sotrkyrkan mitt under sin prästvigning. Förstås inte på riktigt utan i Ma Oftedals roman Älskad som också innehåller en del romance: Och Gud, eller kärleken, letade sig fram genom labyrinter och heliga koder, fram, fram till två människors hjärtan för att stanna. Även om de aldrig skulle få äga varandra, skulle från denna stund kärleken äga deras liv. Och mörkret kan aldrig mer få makt därvid. Smörigt så det förslår men oj vad jag tyckte om den!
I Selma Lagerlöfs roman Jerusalem viger en grupp människor från Nås i Dalarna sina hjärtan åt Gud. Denna färgstarka skildring av människor som väljer trons väg finns i mitt hjärta.
Didrik hör i en predikan orden "Tala herre, din tjänare hör!". Didrik lystrar och talar - han ska frälsa norra Sverige med en "jernbana". Bibelns innehåll och språk är ständigt närvarande i Sara Lidmans berättelse om Västerbotten och dess invånare med Didrik och Anna-Stava i spetsen.
Vad händer när en präst tappar orden? När det blir tyst i predikstolen? Ett sådant dilemma skildrar Kerstin Norborg i Min faders hus som jag minns som en liten fin roman.
Hm, måste fundera lite. Återkommer kanske med en till.
Giertz "Stengrunden" kanske? Det var en fin bok!
SvaraRaderaTack för tipset! Den ska jag hämta upp ur bibliotekets magasin och undersöka!
SvaraRaderaJerusalem är en av dom vackraste böckerna jag vet, jag kan fortfarande känna hur hennes ord slöt sig i min mun. Den var helt underbar. jag läste den en sommar när jag jobbade som guide i Strängnäs domkyrka och satt där och läste den i denna tystnad.
SvaraRaderaHa så roligt med stengrunden, mindes den som rätt torftig och tråkig, en av dom böcker man skulle läsa när man läste till präst, vilket jag har gjort. ( ett tag i alla fall.
Lena:
SvaraRaderaLåter som en bra kombination läsa Jerusalem i kyrklig miljö. Blir förstås nyfiken på ditt val att bli/inte bli präst. Nyfiken blir jag överhuvudtaget på de jag träffar på här, vill veta mer, lära känna. Men bloggandet är begränsat i all sin personlighet, kanske.
Jag kan besvara frågan om att inte bli präst ganska enkelt även om det inte var enkelt då, jag tappade tron och den har ännu inte återkommit på det sättet som behövs för att viga sitt liv till att bli präst. Läste så länge som i fyra år. Kanske hoppas jag fortfarande någonstans inombords att tron ska återvända i en ny form men tillräckligt stark för att ta upp studierna.
SvaraRaderaLena:
SvaraRaderaFyra år... Hoppas tron kommer åter till dig i den form du behöver. Är själv en pendlande troende, ibland mer hängiven än annars. Tro tar tid att odla och jag är nog för snål med den tiden. Tyvärr.
Det krävs mycket tid för att odla en tro, att få den att leva och jag kanske inte hade lust att ge den så mycket tid, ännu mindre nu. Men jag kan minnas tiden när jag verkligen gav allt med lite melankoli och en viss sorg. Men än så länge är jag bara lite över trettio och man vet inte.
SvaraRadera