Bokomaten fick mig igår att låna hem Plum Sykes Bergdorfblondiner, en bok som jag hållit i flera gånger men inte tillåtit mig att läsa. Men den här gången fick mitt finlitterära jag se sig besegrat och jag har ägnat gårdagskväll och internationellakvinnodagsmorgon åt att läsa om hypersmala, shoppinggalningar på Manhattan. Att på samma kväll växla från Fogelstad till Manhattan är som att ta en promenad på månen. Fogelstadsmänniskorna diskuterar själsliv och kvinnokamp. Manhattanprinsessorna letar efter en äkta man och får nervsammanbrott om de inte är först med det senaste.
Jag vet inte om det är författarens avsikt att romanen ska läsas som satir men det gör jag. Hittar liksom ingen annan möjlig läsning, för personerna i boken känns för sanslösa för att vara på riktigt. Fast tänk - de kanske finns? Det är underhållande och bland de popkulturella referenserna droppas även namn som Virigina Woolf, Sylvia Plath och Proust (i och för sig reciterad på för huvudpersonen "Moi" obegriplig franska.) vilket förstås landar rätt bra hos mig. Och när väninnan till "Moi", Julie, ordnar bokklubb, med den unge man som de envisas med att kalla litteraturprofessor trots att han "bara" är doktorand, skrattar jag nästan högt.
'Får jag ställa en temafråga? sa Madeleine Kroft allvarligt. 'Tror du man kan gå ner i vikt av att skriva? För alla de där kvinnliga författarna som Joan Didion och Zadie Smith och Donna Tartt är, typ, tunnare än cigarretter.'
Tjejernas garderober är större än lägenheten jag bor i och rör sig i miljöer mer främmande än nyss nämnda månen. De pimplar Bellini som visst både Bokomaten och jag suktar efter (Vad är det med böcker och alkohol?) och shoppar loss. Skönt är att författaren verkar smartare än sina karaktärer för porträtten hon tecknar är skärpta och roliga på ett befriande sätt. Hennes hjältinnor är inga våp men heller inga lysande stjärnor varken i läsarens eller som det verkar i författarens ögon.
Bakom yta och ägodelar finns det som ingen pratar om; självreflektion och osäkerhet. Symtomatiskt är att den enda som säger till "Moi" att hon måste jobba med sin egen självkänsla är botoxdoktorn.
Bokomaten har ett, Hermia har ett - har du också ett finlitterärt överjag som hindrar dig från att läsa denna typ av böcker, eller annat som känns skämsigt? Vad hindrar dig från att röra dig fritt i det litterära rummet?
Åh, jag har det med! Mest är det nog språket som stör mig. Håller du inte med om att den här sortens böcker (om man nu får kalla det så, lite snobbigt) ofta är väldigt dåligt översatta? Eller så känns de bara hafssigt skrivna. Det är det värsta jag vet.
SvaraRaderaHej du! Jag har inget emot att läsa "fulkulturellt" lite då och då och skäms inte att berätta att jag gillar Martina Haag. Jag tror att "vanligt folk" drar en lättnadens suck när de hör att "även bibliotekarier" läser mindre avancerade böcker. Själv har jag däremot lite svårt att läsa böcker som ALLA talar om, som tex Stieg Larssons triologi. Det tar emot på något konstigt sätt. De måste ju vara bra eftersom ALLA säger det, men det känns inte nödvändigt att jag läser såna böcker för de lånas ju av sig själva + att jag helt tappar lusten för dem. Just nu är jag bara inne på feel-goodböcker och vad det verkar bara brittiska såna. Tipsa mig gärna om du har några såna på lager i den hjärna. Du kan ju göra det på arbetstid nu vetja :-)
SvaraRaderaIdag ska jag på bokcirkel på ett mysigt ställe där de serverar afternoon tea. Trevligt va!!
Jag fick Bergdorfblondiner i julklapp och tänkte att jag måste ju iallafall läsa den innan jag gör nåt annat med den ;P Och jag säger som du, det gick inte att ta storyn på allvar, men jag tyckte den var underhållande och hade en del träffsäkra poänger :)
SvaraRaderaLisa:
SvaraRaderaHar dålig koll på översättningar men nog kan jag tänka mig att en del underfundigt på engelska går förlorat i "den här sortens böcker". Kanske fördummar översättningen? En del är säkert för snabbt skrivna också...
Dora:
Så där är jag också - Stieg Larsson har jag inte läst just för att den är FÖR het. Om så där 5 år kanske den ligger i trave vid min säng... Ja, tror också man som bibliotekarie kan lätta på litteraturtäcket. Bra litteratur behöver inte vara svår. Men det är ju du som brukar tipsa mig om feel-good böcker... Kommer kanske på något under veckan. Kul m bokcirkeln- ha så trevligt!
Lise:
Ja, skön underhållning var det!
Vad tror ni andra om det Lisa skriver - brister översättningen?
SvaraRaderaOch har ni tips till Dora om feel-good böcker?
Översättningar har jag dålig koll på, däremot får jag myror i baken av hafsigt skrivna romaner av svenska författare, minns att jag tyckte Gömda (Liza Marklund) kändes lite väl simpel när jag läste den för en herrans massa år sen.. Visserligen är det väl storyn som är poängen i den boken och inte språket, men ändå, man kan väl anstränga sig lite?
SvaraRaderaDora och Hermia: Jag har lite sådana tendenser också! Har inte läst Millenietrilogin, just för att ALLA har gjort det, och lovordat den.
Jag brukar plocka upp sådana upphaussade böcker några år senare när folk hetsar över något annat, och läsa i lugn och ro :)
Absolut, jag har en liten gubbe på axeln som besvärat harklar sig i närvaro av chick lit och dussinböcker... men så "finkulturell" är den där typen egenligen inte, jag läser ju glatt fantasy, SF och Stephen King. Det som gubben på axeln inte står ut med är böcker som "alla" läser, t.ex. Millennie-trilogin (jajamän, jag har inte heller läst den och kommer nog aldrig att göra det) och Da Vinci-koden, som jag läste först när hypen lagt sig. Den lille gubben har dock en motsvarighet i en liten gumma på andra axeln som betackar sig för alla överpretentiösa Ranelid-liknande böcker, så det väger väl upp...
SvaraRaderaMen på senare tid har jag faktiskt börjat sukta efter lättsmälta tuggummirosa titlar i stil med Bergdorfblondiner - vad är det med mig? Jag måste nästan låna den nästa gång jag är på bibblan, trots att det förmodligen skulle orsaka den lille gubbens omedelbara hjärtstillestånd och död.
Martina:
SvaraRaderaUnderbar beskrivning! Gubben kanske behöver sättas på prov - undrar vad som händer om han faktiskt går och dör?!
Hehe, jag gjorde Bellinis i helgen.:) Mm... kände mig trés chick.;) Tror det är lite information overload som fått mig att reagera med en längtan efter chick-lit.:)
SvaraRaderaJag ska övervinna mitt motstånd mot sockervaddsfluff och låna några rejäla chick lits nån dag härframöver, så får vi se hur den lille gubben reagerar... jag har faktiskt kommit fram till att jag älskar filmerna Legally Blonde och Legally Blonde 2, så om nån har några tips på böcker i samma stil så vore det trevligt.
SvaraRaderaDet som hindrar mig från att läsa en bok som Bergdorffblondinerna (eller vad katten den nu hette) är att jag verkligen avskyr den genren, precis som jag avskyr att läsa veckotidningar med ytligt babbel om oväsentliga, "tjejiga" saker. Dessutom har jag läst en försvarlig mängd chick lit i mitt liv (har skrivit ett par uppsatser om genren) så jag har rätt bra pejl på vad det är jag förkastar.
SvaraRaderaBara det där citatet du har med i ditt inlägg ...hu! Rys, rys. Jag antar att det ska vara kul, men för att tycka det måste man utgå från att alla gör vad som helst för att gå ner i vikt, till och med skriva (för det kan väl vem som helst?).
Ofta är det ganska dåligt skrivet från början men ännu oftare är det som Lisa m fl säger - det är urkass översatt, det märkte jag när jag läste Keyes på både engelska och svenska om vartannat.
Annars har jag nog som Martina en röst som säger nej till skräp (som jag anser att chick lit oftast - inte alltid- är) men också en röst som säger nej till det man "ska" läsa, typ nobelpristagare och östeuropeiska välrecenserade författare et c... Jag misstänker att båda mina röster är rätt obstinata men på olika sätt!