Semesterläsning

Trots att semestern var aktiv, så aktiv som man nu orkar vara i 30 graders värme, fanns det alltså en hel del tillfällen till att läsa. Mina resor får gärna vara dubbla - jag föredrar reselektyr som utspelar sig på annan plats än i Sverige, det förhöjer på något sätt upplevelsen av att vara någon annanstans än i den välbekanta hemmiljön. Mina litterära följeslagare denna gång var:

Khaled Hosseinis Flyga drake som lästes snabbt under de första dagarnas utmattning på grund av tidsomställning och feber. Romanen som till huvuddelen utspelar sig i Afghanistan tog mig med på en både finstämd och grym skildring av landet och de övergrepp människornas där utsatts där på senare år. När läsningen blev för tung fanns palmer och Atlantens turkosa vatten att vila ögonen på.

Nästa utmaning blev Haruki Murakamis Kafka på stranden som jag länge tänkt läsa. Med sin stil påminner den av den latinamerikanska magiska realismen. Det är en roman som inte låter sig återberättas så enkelt. Författaren berättar om en ung man som i dagens Japan ger sig av hemifrån för att söka sin försvunna mor och syster. Över honom vilar en förbannelse. Parallellt berättas om en man som kan tala med katter samt om ett fall på 40-talet där en skolklass blev oförklarligt medvetslösa efter en tur i skogen. Romanen höll mig i ett fast grepp genom sättet att låta det mest oväntade hända och de mest oväntade figurer träda in i historien. Men även det minst förutsägbara tenderar att bli förutsägbart och romanen lättade greppet om mig mot slutet och jag undrar om inte författaren både fick i hop sin historia för bra och tappade vissa teman och trådar? Mitt exemplar av boken bär på en egen historia då den blev ensam kvar på stranden under ett skyfall - när det regnar på ön Bequia, som tillhör St Vincent, regnar det minst sagt mycket. Efter det ser boken en aning tilltufsad ut. En snygg hemsida har författaren.

På Arlanda tipsade jag sambon om att köpa Arthur & George av Julian Barnes vilket visade sig vara ett smart drag eftersom kunde ta vid där min egen lektyr slutade. Romanen skildrar ett rättsfall som Arthur Conan Doyle tar sig an i början av 1900-talet. George heter mannen som blir anklagad och dömd för att ha skrivit anonyma hotbrev, bl a till sig själv, och för att ha lemlästat djur. Till saken hör att George är välutbildad advokat och kommer från prästfamilj - på många sätt är han ingen trolig gärningsman. Men åklagare och polis vill annorlunda. George är uppväxt i övertygelsen att han är som andra men det faktum att han är parser menar Doyle har spelat in i behandlingen av honom. Romanen leder tankarna till mer aktuella fall. Det är lätt att plantera bevis och driva sin sak - så långt att det förstör en annan människas liv.

På flygplatsen i Grenada inhandlas det som kom att bli resans sista läsupplevelse Alexander McCall Smiths The Right Attitude to Rain som är en del i hans serie om moralfilosofen Isabel Dalhousie. Min uppfattning om författaren har varit att han inte är något för mig. Hans böcker har verkat lite för tunna i sitt innehåll och deckarna för snälla. Men den här historien är en trevlig bekantskap som kanske också hör samman med min stolthet över att läsa något på engelska vilket tyvärr inte hör till vanligheterna. Boken får mig att undra om nästa resan blir till Edinburgh där handlingen utspelar sig. Här får jag hålla till godo med en guidad tur via bilder så länge.