Alberto Manguels Nattens bibliotek är fascinerande och det han skriver är lärt och klokt utan att vara svårt att begripa. Historien om hur böcker hanteras är myllrande - att det finns så många sätt att organisera sin boksamling på!
Men Hermia och herr Alberto skiljer sig åt i något väsentligt: Hermia är en läsare men ingen samlare av böcker. Böcker inhandlas i första hand som present åt andra eller som läsgodis på resor. Annars är det i huvudsak det publika bibliotekets samling som tillfredställer den hermiska läslusten.
Hermias val av yrke, att arbete i ett bibliotek präglar förmodligen inställningen till att själv äga böcker. Dels finns så mycket att tillgå på enkelt vis om man bara är beredd att stå något litet tag i kö, dels görs så många inköp av litterära varor å yrkets vägnar att det att köpa in för privat bruk känns föga lockande.
Det finns förstås undantag. Vissa böcker måste ägas för att ombläddring och omläsning ska kunna ske obehindrat. Men det är i första hand facklitteratur som köps in för detta ändamål - trots att Hermia i stort sett uteslutande ser sig själv som en skönlitterär läsare. Men de skönlitterära verken vänder hon ytterst sällan tillbaka till flera gånger. Kanske av rädsla för vilka tankar och känslor en ev omläsning skulle framkalla? Är det kanske ett misstag att inte tillägna sig omläsningens konst?
Du får gärna köpa Manuels "Nattens bibliotek" som present till mig ;P
SvaraRaderaJag har under det här året lärt mig uppskatta bibliotek betydligt mer än innan (och då grundade ändå min mamma bra med bibblokärlek när jag var liten..). Numera samlar jag på läsupplevelser mer än på böcker och köper bara de böcker jag verkligen verkligen älskar. Jag är istället stammis på bibblan och samlar på mig goda läsupplevelser mer än jag samlar på böcker. Det är lite grann det jag har bloggen till, faktiskt.
Mitt råd alltså: köp bara böcker du är kär i. Är det fackböcker, then so be it. Jag vill att mina bokhyllor ska vara fulla med mina kärleksaffärer :D