Kate Atkinson har med sin nyaste roman, En god gärning, givit mig den bästa julläsningen.Här möter vi Jackson Brodie, f d polis, f d privatdetektiv som även figurerar i De vilseförda. Han blir vittne till en bilkrock i ett Edinburgh som är fullt av de människor som besöker den årliga kulturfestivalen. Krocken utlöser ett antal omedelbara reaktioner: en man går till attack mot en annan man med ett baseballträ han i sin tur fälls av en slungad laptop.
Utifrån denna inledande händelse låter författaren läsaren möta ett till synes slumpartat val av människor - den tillbakadragne deckarförfattaren, rikemanshustrun Gloria, polisinspektör Louise och hennes son Archie för att nämna några. Deras historier vävs skickligt samman på ibland mycket oväntade sätt. De olika karaktärerna har sin alldeles egen stämma och ger oss sitt perspektiv på det som händer.
Atkinsons historia har ett bra flyt - dels genom språket som är både lättsamt och roligt och dels genom att berättelsen är så smidigt utformad. Trots lättheten finns det ett djup i berättelsen och personerna som skildras har ett visst djup. Det var en bok svår att lägga ifrån sig, kanske för att jag har en förkärlek för böcker som på ett ganska okonstlat sätt visar upp en komplex värld med underliga sammanhang. Jag gillar med andra ord Atkinsons sätt att skriva och är glad att jag har några böcker av henne kvar att läsa.
Bokens svenska omslag formgivet av Nina Leino är fyndigt och tydligt kopplat till boken med några olika personer i formen av ryska dockor.
Precis den här boken önskade jag mig i julklapp, men fick inte. Vågar inte läsa vad du skrivit om den av rädsla att du ska avslöja nåt. :-)
SvaraRaderaHar för mig att du fått förklara slutet på en annan av henne för mig. Hoppas den här inte är för krånlig. Får väl läsa vad du skrivit om den här när jag själv läst klart den.
Hej Dora :-)
SvaraRaderaInte är den krånglig - bara skön!