Alberto Manguel skriver i Nattens bibliotek att han alltid låter antikvariskt inköpta böcker behålla eventuella anteckningar och dylikt gjorda av föregående ägare. Det får mig att associera till den egna samlingen av böcker. För mig är de noteringar som människor gjort före mig hälsningar. Den mest intressanta "hälsningen" finns i Tonys läroår av Agnes von Krusenstjerna inköpt på ett antikvariat i Falun för ett tiotal år sedan. 20 kr kostade verket som jag tror kan vara en förstautgåva. På försättsbladet står "Ebba 241224". Så jag antar att Ebba fick boken i julklapp samma år som den gavs ut.

Mellan åren 1922 och 1926 skrev Krusenstjerna trilogin om Tony, den bok jag har i min ägo är del två. Av de svenska författarskapen tycker jag Krusenstjernas är ett av de mer intressanta. Från de inledande mer flickromantiska verken utvecklades hennes stil och hon kom att till stor del skildra sin egen uppväxt och utveckling i böckerna om Tony samt i de fyra böckerna som går under samlingsnamnet Fattigadel. Och hennes fantastiska svit om Fröknarna von Pahlen väckte stor debatt genom sin frispråkighet och beskrivning av kvinnlig sexualitet samt om alternativa livsvägar. Krusenstjerna strosade förresten i sin tidiga ungdom runt på samma gator som Hermia. I Gävle finns också ett sällskap tillägnat författaren.

Författaren avled i mars 1940 och begravdes i maj på Norra kyrkogården i Stockholm. I Ebbas, numera min, bok ligger dödsannonsen urklippt som ett minne av en kanske älskad författare. David Sprengel står som enda sörjande. En fin hälsning från en läsare till en annan. Vilka spår lämnar vi till framtida läsare av våra böcker?