MAUS = måsteläsning

Härom dagen lade min kollega Seriebibliotekarien, på min begäran, en trave med tecknade serier på mitt bord. Det som lockade mig allra mest i högen var klassikern MAUS 1-2 av Art Spiegelman och igår när jag kom hem från jobbet började jag läsa den. Jag läste hela kvällen och hela morgonen idag. Varför? Därför att den är så fantastiskt bra och stark - och omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag har alltså läst min första tecknade roman! Som hängiven romanläsare så tror jag den här var en bra start för mig. Här finns en tydlig historia, men också skiftande tidsplan och växlande berättarröster. Samtidigt är figurerna skildrade med psykologiskt djup och med stark trovärdighet.

En sak som förvånade mig var att jag aldrig under läsningens gång tänkte på att det var just en tecknad, grafisk, roman jag läste. Det föll sig naturligt att ta del av de så väl interagerande och integrerade orden och bilderna. Kanske är skillnaden inte så stor som jag föreställt mig? Ett innehåll eller ämne som väcker mitt intresse kanske fungerar oavsett i vilken form det förpackats. Tänk om det är så! Vilken värld som öppnats för mig då...

MAUS är Spiegelmans berättelse om sina föräldrar, Vladek och Anja, som båda lider hårt och svårt under nazismen och ockupationen av Polen. De tillhör de överlevande, och bygger efter sin fasansfulla tid i bl a Auschwitz upp ett nytt liv i USA. De överlever, men klarar inte av att verkligen leva vidare med sina mörka minnen. Mamma Anja tar sitt liv när författaren är ung, något som pappan inte kommer över. Han är nu gammal och sjuklig och lever i ett nytt men olyckligt äktenskap. Han tär själv genom sitt sätt att vara på sin omgivning. Det är alltså inte något direkt ömsint hyllningsporträtt av fadern, snarare ett sätt att så ärligt som möjligt förstå både honom och den tid han levt i.

Berättelsen utgår från möten mellan far och son, där de hemska minnena återberättas. Det är en son som lär känna sin far. Men också en son som själv lever ett svårt, nog ångestfyllt liv, med skuldkänslor gentemot föräldrarna. Romanen är också en metaberättelse, där jag som läsare tar del av hur den växer fram och av några av de problem som uppstår på vägen. Dessa nutidspartier kompletterar på ett bra sätt den minnesteckning som görs av fadern och hans liv under krigstiden.

Konsekvent används förmänskligade djur där judar gestaltas som möss, ibland förklädda till polacker med grismask, och där nazisterna följdriktigt är katter. Senare ansluter fransmän i form av paddor och svenskar som renar. Och det känns helt och hållet naturligt, det blir också överdrivet tydligt vilka som är vilka och att gränser drogs upp mellan människor, mellan etnisk och/eller religiös tillhörighet. Med små medel skänker Spiegelman karaktär, känsla och inte minst liv åt sina figurer. Det är fascinerande hur gripande dessa till synes enkla svart/vita rutor är.

MAUS är en av de mest i-hjärtat-träffande skildringar av andra världskriget och förintelsen jag läst. Jag rekommenderar den åt var och en.

Den första delen har på svenska fått titeln Min far blöder historia och den andra Och här började det svåra för del två fick Spiegelman ta emot Pulitzerpriset 1992.