Vem är Ingvar?

Det här är en fruktansvärd historia.
Att berätta den gör mig ont, men det skulle göra ont värre att låta den förbli ohörd. Det skulle vara ett svek mot allt det jag förfäktat. Det är en samvetsfråga. Det är min förbannade plikt att berätta.

Så inleds boken jag läste i helgen - jag minns inte när jag senast läste en bok med en så opålitlig berättarröst. Men spännande är det, om än inte på deckarvis. Hans Gunnarsson låter Ingvar berätta i Försmådd (2012), som är ännu en bok som min kollega med de säkra nyporna rekommenderat mig. Ingvar är lärare och driver i bokens inledning hårt att få planera en temavecka efter sitt eget huvud. Han är en intellektuell som skriver essäer. Hans nya essä verkar dock få vara riktigt intresserade av att läsa. Särskilt rektor Stina som Ingvar känt i många år verkar ständigt glömma bort den. Ingvar hänger mycket hos Stina, cyklar dit lite titt som tätt på ledig tid. Erbjuder tjänster som blomvattning. Och så anlitar han grannen Ragnhild för att trycka den där essän.

Visst låter det som en rätt oförargligt? Men grejen är att ju längre du läser desto mer osäker blir du på vad som sker i Ingvars huvud och på vad som "egentligen" händer. För de situationer Ingvar försätter sig i blir alltmer absurda, han begår handlingar som ligger en bra bit ifrån något slags normalt beteende, om man nu kan prata om ett sådant. Han tappar greppet, spårar ur. Det är i alla fall vad jag föreställer mig.

Det fina med romanen är att den håller hela vägen! Jag finner skildringen med Ingvar i berättarrollen mycket trovärdig - så bra tränger Gunnarsson in i hans psyke och får tillvaron att för en stund svaja även för mig som läsare. Jag tvingas också till omvärderingar av det jag läser, av de människor som skildras. Sympatier förskjuts. Så blir läsningen aktiv, ställningstagande, samtidigt som jag hela tiden vacklar.

Försmådd är en riktigt fin, väl genomförd, samtidsroman som får mig att vilja läsa mer av Hans Gunnarsson. Jag påminns också om en film, en knasig sådan, som baseras på en av hans tidigare kortromaner nämligen Leva livet (2001) med Kjell Bergqvist som något slags dammsugarförsäljare.


Nu är jag hemskt nyfiken på om någon där ute läst Försmådd och vad du i så fall tänkte om den?