Konstig uppvärmning

Nästa helg har min kärlek och jag planerat att åka till huvudstaden för att se på konst. Bland mycket annat ska jag på samlat vis äntligen få se en av mina absoluta konstnärsfavoriter. Jag längtar så, men oroar mig samtidigt för att bli alldeles för överväldigad. Idag har vi värmt upp lite inför besöket med två utställningar på Länsmuseet i Gävle.

På bottenvåningen hänger nya verk av Sara-Vide Ericson med titeln While Unconscious. Det är stora oljemålningar där det högst realistiska möter det undermedvetna. Där t ex obehagliga ålar slingrar runt kvinnas fötter och där de realistiskt målade kvinnogestalterna flyter ut i drömvärlden. Konstnären är född 1983 och jag kommer på mig med att tänka att "oj, vad ung hon är". Så snabbt har jag närmat mig 40 att 30 känns som ungdom.

Ett par våningar upp visas verk av en konstnär med ursprung i Gävle, Ida Matton, som föddes för snart 150 år sedan. Hon beskrivs som en konstnär som inte uppmärksammas så mycket längre, men under sin tid var hon framstående i bl a Paris, om än ingen nyskapande modernist. Hon verkade i sin samtid. I Gävle syns hennes konst på den stora kyrkogården genom gravmonument (väl samma som blev stulna och återfanns för ett tag sedan) och så ska där finnas en staty av henne utanför stadshuset i Stockholm. Annars för hon en rätt anonym tillvaro idag. På Länsmuseet lyfter man fram hennes reliefer och små oljemålningar bl a med vy över Gavleån och så finns där sedan tidigare statyer som denna ismygtagna Dolce Far Niente.

Ida Mattons verk har jag sett på museet säkert sedan jag besökte det som barn, och hennes verk väcker något slags lokalpatriotisk ådra till liv.

Efter ett besök vid kakbuffén känner jag mig redo för en ny vecka och för en kommande helg med flera konstnärliga intryck. Fast de konstnärer jag sett idag är båda värda mer än att vara uppvärmare och "förband" åt kommande upplevelser. De är alldeles egna storheter och det blir intressant att följa Sara-Vide Ericsons framtida bana.