Från starkt stål till 264 japanska netsuker

Hösten har knappt börjat - och redan är jag två mycket fina läsupplevelser rikare. Det är alltid med en viss oro jag tar mig an redan hyllade romaner. Som om de överdådigt hyllade här och nu utgör ett större risktagande för mig som läsare än en klassiker som Anna Karenina som redan fångat många generationer. Men Silvia Avallones Stål levde upp till lovorden, likaså gjorde Edmund de Waals Haren med bärnstensögon.

Jag är väldigt förtjust i Italien, i dess goda bitar - landskapet, maten, kulturen... Men som turist ser jag inte de mörka sidorna, är inte en del av det dagliga livet hur mycket jag än låtsas när jag är där. Avallone visar med Stål upp ett Italien som jag vet finns där men som jag inte har sett. De två tonårstjejerna som är romanens kärna tar sig direkt in i mitt hjärta och hjärna, utan att för den skull vara särskilt sympatiska. De är som de är, präglade av miljö och uppväxt.

Författaren gestaltar övertygande den där alltigenom lyckliga och på samma gång såriga vänskapen - den mellan kvinnor som lika väl är kärlek som avundsjuka, svartsjuka och misstro. Genom dessa tjejer träder så det italienska samhället, i detta fall uppbyggt kring ortens industri, den patriarkalt betonade kulturen med bevakande pappor och många kuvade mammor, med unga män som lever med sin egen osäkerhet fram. Jag gillar det att romanen saknar något slags ytpolish, författaren flirtar inte med läsaren eller koketterar med Italien. Det är rakt, rått, stålgrått. 

Och sedan alltså Edmund de Waals Haren med bärnstensögon. Nästan andlöst följer jag författaren när han i sin tur följer netsukernas, de små japanska prydnadsfigurer, väg genom den egna släkten. Författaren berättar om Charles som en gång införskaffade figurerna, de prydde hans vitrinskåp i Paris. Charles, konstsamlaren och mecenaten, har stått modell monsieur Swann i Prousts stora verk och finns avbildad av Renoir. Han var där mitt i den kreativa smeten! Under läsningens gång blir det en och annan vända till konstböckerna för att se, verifiera, författarens berättelse. När det stora intresset för japansk kultur, japonismen, svalnar skänks netsukerna till en ung släkting i bröllopsgåva. Så får de ett nytt liv i Wien, en stad som genomgår en stor förändring på kort tid, otäckt och grymt kännbar för denna judiska familj. "Hans land av Dichter och Denker, diktare och tänkare, har blivit landet av Richter och Henker, domare och bödlar."

Netsukerna blir något mer än döda ting, de överlever och ger liv åt denna vackra och omsorgsfullt skrivna berättelse om människor som en gång på olika sätt haft stor betydelse för kulturens Europa. Hoppas keramikern, som blivit författare har fler historier att dela med oss läsare.

Men hur går jag vidare i min höstläsning, efter dessa på varandra magnifika läsupplevelser? Tips och råd emottages tacksamt.