Ett stort hjärta på bio

Idag var vi på matiné min make och jag. Vi såg en film som värmde i höstmörker och regn, den franska En oväntad vänskap som gjort succé i hemlandet.

Det här är en riktig må bra-film, vilket kan verka avskräckande även på mig. Men den fungerar bra genom att vara smart, rolig och lika oväntad som vänskapen, och den har gått hem även hos den svenska kritikerkåren. Filmen bygger på en sann historia om den från nacken till tårna dubbelsidigt förlamade Philippe (Francois Cluzet) och Driss (Omar Sy) som blir hans skötare, eller som han själv säger, hans armar och ben. Till saken hör att Philippe är en sofistikerad, kultiverad fransman, så är även Driss men med gatans kultur som bas och med ursprung i Senegal. Det hade kunnat bli en politisk film om olikheter och likheter, om svarthet och vithet men det är en film om vänskap och om två män som tillåts vara sig själva - utan att bli till karikatyrer eller symboler. Driss ser Philippe som en människa med behov som vem som helst, han ömkar inte sin arbetsgivare eller visar någon extra hänsyn på grund av rullstolen - men får honom att må bra. Tillsammans utgör de nog filmhöstens vackraste par. Stina Wirsén skapade Lilla hjärtat som en av många andra små brokiga, med En oväntad vänskap har Olivier Nakache och Eric Toledano skapat en film med stora hjärtat som en av många brokiga karaktärer. Dessutom är den gjord med mycket stort hjärta och med några helt lysande skådespelare.