Kerstin Ekman har jag inte läst sedan Skraplotter kom 2003. Att läsa Grand Final i skojarbranschen är som att möta en helt ny författare vilket stämmer så väl överens med den historia som berättas.
Att vara författare kan vara rätt tufft, det inser Barbro "Babba" Andersson tidigt vilket ju leder fram till att hon lierar sig med Lillemor Troj som får bli författarskapets ansikte och röst utåt. Det kanske är den skrivandes heta dröm att slippa kuska land och rike runt för att möta läsare, framträda i tv och på mässor. Att bara kunna skriva, slippa vara utåtriktad. Lillemor och Babba drar lösningen väl långt, och med stor risk för avslöjande. Samtidigt som de är så beroende av varandra, den ena rollen av den andra.
Jag känner mig inte direkt bortskämd med den här sortens historier där tonen är lätt, innehållet djupt och smart och språket kvillrande. Romanen landar perfekt i autofiktionens tid, med sina ironier och cynismer. Berättelsen om de två kvinnorna hade gärna fått fortsätta i fem band till.
Som bibliotekarie bidrar jag till att kapa skrivtiden för författarna genom att boka dem till författarkvällar, där de sitter på podium som små djur för att klappas av hängivna läsare. För läsaren tror jag att det här mötet betyder någonting, att få höra författaren själv berätta. Samtidigt önskar jag att de bästa historieskaparna slapp detta. Att de fick skriva fritt och ostört. Så att det blev ännu fler sådana här starka romaner.
Läs också vad t ex Anna/Och dagarna går skriver eller Lennart/Den långsamma bloggen
Visst är det en härlig roman - jag rekommenderar den till alla!
SvaraRaderaBra att du nämner författarbesök och din roll i det hela! Som krass ingenjör kan jag räkna mig fram till att om man slopar timmen när författaren pratar *om* boken man vill läsa *i*, så får jag en timmes lästid och han/hon en timmes skrivtid. Men när jag tittar tillbaka på hur inspirerad jag blev av att höra två tjeckiska författare förra hösten, så vet jag ju att det finns ett värde i författarsamtal, åtminstone för lyssnarna!
SvaraRaderaMed det sagt: vad jag längtar efter att läsa Grand Final i skojarbranschen!
Anna - ja, jag får nog börja göra det samma..
SvaraRaderaJenny B - tur i alla fall att de inte förlorar en skrivtimme för varje åhörare...