Ibland hittar jag skatter på mitt bibliotek. Som det här omslaget till en persisk utgåva av Marcel Prousts romansvit.
Eller den här lilla oansenliga sötnosen, som lägger sig rätt i handen.
Texten bör dock läsas med förstoringsglas för att rädda ögonen.
10 tankar om inlägget:
Åh, ingen 2-årsdagen där inte. Och otroligt vacker, den persiska. Skulle jag aldrig kunna ta in i vårt bestånd, finns helt enkelt ingen som skulle kunna läsa.:)
Åh, så fina! Jag har också ett par såna små fina gamla som jag har adopterat från någon secondhandförsäljning.
Åh, vilka fina böcker!
Bokomaten: Persiska Proust hör kanske inte till de mest lånade böckerna här.. Du, det där med 2-årsdagen fattar inte jag?
Spectatia: Bra kunna adoptera sådana där småttingar.
Jessica: Ja!
Förresten, läste du Franska löjtnantens kvinna här i höstas?
Eller FranskE, kanske. ;-)
Spectatia: Hm, nej jag har ju inte läst den än.. Men jag har skrivit om den förut - och du pratade i kommentaren http://hermiasay.blogspot.com/2011/09/hostgodis-och-litterara-hogar.html
Haha, ser vad det står nu.. sorry, skylle på auto correct.. himla otyg det här att läsa och skriva på Ipad-en. vad jag menade att skriva om var om regeln med gallring efter två år som många bibliotek har. Tror jag tänkte skriva 2-årsregel... Jaja, så kan det gå.=)
Bokomaten - ah då förstår jag :) Nja, magasinet går visst fritt från 2-årsregeln.. Tror den lilla inte ens var katalogiserad..
Vilka skatter!
Tack för att du lämnade en kommentar på bloggen. Nu är första matkassen beställd! Välkommen att kommentera fler inlägg under veckan :)
Skicka en kommentar