och längtar efter maken som är långt borta i Brasilien. Konferens med andra ingenjörer som gillar stora roterande elektriska maskiner som det hette i den där platsannonsen. Ambitionen var att läsa som när jag var singel, när inte distraktionen från en kär person var så stor. Och lite har det ju blivit läst;
På Chesil Beach av Ian McEwan
Dårskaper av Isaac Bashevis Singer
Rotlös av Tsitsi Dangarembga
och del av Skammens boning av Doris Dahlin.
Hermia Says fick av misstag nya kläder igår, med fingret på musplattan gled jag förbi spara-knappen för ny layout, fingret ryckte till och så blev det ungefär så här. Och så badar jag. Badet som ersättning för varm famn kanske? Nu snart igen med Daniel Lemma i cd-spelaren, kanske för högt för att grannarnas bebis ska hitta sömnen? På tisdag återställs ordningen. Om bloggandet tänker jag att jag bara ska skriva när jag tycker jag har något att säga. Varför ta plats i nätsfären med annat liksom. Men hur det än är blir det sådana här saker skrivna. Oviktigheter. Men ändå. Ett utsnitt från mitt liv just här och nu. Kanske lyckas det mig den här gången att läsa i badkaret. Nya Vi läser kanske, svår att motstå när den är på allas bloggar. Nu även här.
Många gånger är det bland det till synes oviktiga som det viktiga sägs. Inte att förringa. Hoppas ditt badande blir precis så bra som det kan bli. Själv har jag just spenderat så lång tid i badkaret att jag förmodligen får agera russin resten av kvällen. Jag är fullständigt såld på läsbad!
SvaraRaderaTack, det var ett skönt bad. Inte så långt dock - vattnet blev så varmt så det kändes som fick jag vätskebrist mitt i vätan. Vi läser funkade utmärkt, böcker går inte för mig.
SvaraRaderaJag ska långbada med Harry Martinson om en liten stund...
SvaraRaderaLyran: Dåliga skämt poppar upp i huvudet; typ "vet din man att du vänstrar i badet". Men jag är helst ingen dålig skämtare så jag låter det nästan vara oskrivet.
SvaraRadera*hihi*
SvaraRaderaNu är snart nästa och sista bokpaketet på väg. Hoppas att du gillar det och att lille Otto passar dig!
SvaraRaderaMVH/din bokvän som snart inte behöver vara så hemlig längre.
Hemlig bokvän! Otto...spännande! Och sista paketet - känns som vi började skickandet alldeles nyss. Blir spännande se vem du är!
SvaraRaderaDet där med att sakna sin make, känner jag igen. Jag tror att jag ska sakna han mindre innan han har åkt, men när han väl gjort det inser jag att jag sitter nog ihop med en annan människa trots allt. Kanske därför man är gift. Men läsa lite gör ju allt lite lättare, böcker är ju som sagt livet.
SvaraRadera