onsdag 10 september 2008

Ungefär så här känner jag mig


motvilligt öppen, motvilligt engagerad. Liksom ok då - OM du tycker det är värt besväret ta dig över den höga tröskeln så välkommen. Men jag tänker inte anstränga mig för din skull. Höstförkylning sänker ögonlocken. För tidig årstidströtthet. Ett internetkafé föreställer fotot taget på den lilla ön Carriacou för snart ett år sedan: Tiden går fort.

Stället ovan serverar de allra godaste pizzor. På en teve där såg vi Pirates of the Caribbean vars inspelningsplats vi besökt några dagar innan. Mycket i den filmen är, förstås, kulisser som blivit lätt förstörda men finns att beskåda. Ett runt berg har i filmen blivit spetsigt. Så här efteråt känns det overkligt att ha varit där. Där borta där kvinnor balanserar största bananklasen och handväska på huvudet, samtidigt. Jag har varit i raggaland och jag längtar tillbaka. Det är en resa som växer i minnet, minnesbilderna blir tydligare, upplevelsen starkare.
Finns det förresten någon tidsgräns för när minnen blir nostalgi?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!