tisdag 23 september 2008

Mitt bibliotek

började blogga idag. Hela dagen avlöste vi varandra i bibliotekets skyltfönster för att blogga inför allas ögon - med skärm vänd mot trottoaren utanför så förbipasserade kunde se direkt vad vi skrev. Det känns lite märkligt att jobblogga, att skriva om böcker på två ställen i två roller som jag vill ska skilja sig åt. För jag vill ha kvar min vän Hermia, vill det här ska vara min alldeles egna lekplats. Här ska ingen ordning på orden råda, om nu inte jag vill det. Idag recyklade jag miljövänligt nog blogginlägg härifrån men i liten annan tappning, tror jag. Men det blir ju lite tråkigt i längden...

Underligt är dock att jag här vill vara anonym medan jag på jobbloggen både ståtar med namn och kanske bild. Det är ju större risk/chans att människor jag möter i Gävle vet vem jag är än att läsare av Hermia Says som inte bor i Gävle vet vem jag är. Förstår ni hur jag menar? Och jag skulle kunna göra som BookReflections Peter, d v s "komma ut" med mitt rätta namn. Men det känns så skönt och ger mig en känsla av frihet att vara Hermia, en frihet jag vill öva mig i att använda ännu mer. Sen är jag rätt förtjust i mitt bloggjag. Jag gillar Hermia helt enkelt. Detta sitter jag och tänker på i skyltfönstret.

Och så vill jag verkligen hålla isär privatHermia från jobbjag: att länka till jobbloggen här kommer alltså inte på fråga...

3 kommentarer:

  1. MM... förstår precis... fast fler av mina kollegor har snubblat över min blogg och listat ut att det är jag i alla fall, även om jag gärna hade velat ha den lite anonym.. Känns säkrare liksom, man kan skriva av sig lite ialf även om man naturligtvis inte vill göra några direkta påhopp el ngot annat olämpligt. Bara skönt att skilja privat-jag från jobb-jag.:)

    SvaraRadera
  2. Jo, kollegor till mig vet också vem Hermia är - och ännu värre min mor ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag hade samma funderingar innan jag gick ut med vem jag är. På ett sätt är det skönt att vara lite "hemlig", å andra sidan så känns det mer som att jag står för vad jag skriver när jag använder mitt namn.

    Men jag kan villigt erkänna; när jag är på biblioteket undrar jag vem denna Hermia kan vara, och det är ganska spännande....=)

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!