söndag 26 maj 2013

I London läste jag om Irland

En mycket omtumlande vecka har gått sedan jag läste ut Markus Feldenkirchens En irländsk dagbok. Den följde med till London och jag hade sett framför mig hur jag skulle sitta och läsa på diverse parkbänkar med maken tätt intill. Riktigt så blev det inte när det var kallt och rått som på hösten. Istället blev det lässtunder på flyget och på morgnar och kvällar i sängen. Mitt stående trix för att få extra mycket morgonlästid är att se till att maken tar skuttet in i duschen före mig.
Jag tycker mycket om att läsa just när jag reser, att färdas både själv rent fysiskt och i fantasin på en och samma gång. Den här gången kombinerade jag London med bokens Berlin och Irland. Historien utspelas på två plan - i nutid och vid tiden för murens fall och författaren lyckas väldigt bra med att både förmedla stämningar och historiska vingslag även om bokens berättare inte bryr sig så mycket om gränserna som öppnas.

Han tänker mer på sig och sitt men kanske allra mest på den flicka, Victoria, han träffat under en skolresa till den gröna ön. I nutiden har ungefär 20 år gått, han har inte hört av Victoria på ungefär lika lång tid, när ett brev oväntat dyker upp avsänt från Irland. Brevet följer med till just Irland dit berättaren är på väg i arbetet, samtidigt tänker han tillbaka på tiden som han aldrig riktigt släppt. På flickan han älskade som aldrig någon annan. Det var en kärlekshistoria kort och intensiv och alltid under hotet av upptäckt av flickans pappa borgmästaren.

Det finns inte mycket jag saknar hos mitt eget 16-åriga jag, livet har blivit både så mycket bättre och roligare sedan dess. Kanske måste man ha upplevt en omskakande tonårsförälskelse eller själv ha varit en mycket mogen 16-åring för att verkligen förstå den vuxne berättaren - utan att finna honom sentimental och fast i det förflutna? Hur som helst jag är inte mer än måttligt förtjust i själva berättelsen som är lite för tillrättalagd för min smak, däremot tycker jag om perspektivet på Europa nu och då. Det blir den stora behållningen av romanen.

Boken var en av vårens fina vinster, närmare bestämt i Bokmosters tyska tävling.

2 kommentarer:

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!