Tillbaka i hemmasoffan efter några dagar på mässgolvet

Min bokmässa började redan i april när jag med ett stort kliv steg in som något slags projektledare för Gävleborgs arbete med att visa upp sig i Göteborg. Och nog har vi visat upp oss i montern som enligt Gefle Dagblad "reser sig hög, sirlig och giftgrön". I sofforna har mina fina kollegor från olika håll i vårt vackra län och jag tagit emot gäster, fört samtal och diskussioner, pratat böcker, hälsingegårdar och film bland en massa annat. Att jobba i en så pass stor monter (den 2:a jag bodde i för några år sedan hade ledigt rymts i den) har t ex inneburit att koka kaffe, fixa teknik, släpa bord, packa upp och packa ned lådor, dela ut disktrasor - allt i ett virrvarr av härliga kulturintresserade och i sig själva intressanta människor. Särskilt trevligt var det att bli uppsökt av andra litteraturbloggare, i detta giftiga gröna.

3 x författare: Marie Björk, Carolina Thorell, Anna Jörgensdotter

Vid några tillfällen strosade jag runt på mässgolvet, klämde lite på ett par böcker men utan att köpa - inte av snålhet men av någon form av självinsikt. Böcker jag köper blir ofta länge stående olästa och böckerna jag höll i är sådana jag verkligt gärna vill läsa. Därför gör de sig bättre som bibliotekslån. Så fick Lydia Davis Samtal med fluga och andra noveller och Carl-Michael Edenborgs Mitt grymma öde stå kvar i hylla respektive ligga stilla kvar på bordet. 

Om jag hade tänkt mig att hinna utforska mässans digra utbud av seminarier, monterprogram mm så hade jag blivit fruktansvärt besviken. Men i år var fokus helt inställt på den egna hemmamontern - allt utöver det var en bonus. Så jag sörjer inte att jag missade Persson/Schibbye, att jag inte såg mer än ryggarna på de som såg Jonas Gardell, att Edmund de Waal fick prata utan mig i publiken, att jag inte fick tid att sitta framför Se människan-scenen eller för ett besök i Rum för poesi. Bokmässor går - och kommer åter. Men ett seminarium avslutade min söndag, innan det var dags att packa ihop för i år, ett stiligt samtal lett av Susanne Ljung mellan Camilla Thulin och Karina Ericsson Wärn. Det är kanske dags att sluta vara flicktant och bli kvinna nu? För mig alltså.

3 x stil: Camilla Thulin, Susanne Ljung, Karina Ericsson Wärn

Hemma igen. Fötterna är trötta. Huvudet är surrigt efter sorlet. Hjärtat är varmt. 

Över för i år