Marion, åh Marion

Filmen Två dagar i Paris av och med Julie Delpy har jag sett ett otal gånger. Den är en av mina cineastiska snuttefiltar, att ta till när dagarna är lite väl grå. Därför var det med en ganska stor förväntan jag tog plats i biosalongen ikväll för att se uppföljaren Två dagar i New York.

Marion (Delpy) har lämnat sin puttrige pojkvän och lever tillsammans med radioprataren Mingus vars största idol är Barack Obama. Med sig in i förhållandet har de varsitt barn. Men Marion har också med sig sin galna franska familj - med bihang - som nu kommer, med ost och korv innanför kläderna, för att hälsa på och uppvakta Marion som ska ha vernissage. Liksom i den första filmen handlar det mycket om språkliga förbistringar och om kulturkrockar men nästan ännu mer om de spända, skruvade relationerna inom familjen. Tagna ur sitt franska sammanhang tycks pappan och syster Rose ännu mer excentriska, och kanske inte riktigt kloka. 

Med tanke på att detta, väderleksmässigt sett, är en ovanligt grå och blöt dag även för att vara hösten 2012 så passade den värmande filmen bra. Men den har inte samma snärtighet och smattrande dialog som den första. Den nya filmen känns inte heller riktigt lika smart och stramt hållen som den tidigare, den spretar och slår över i nästintill plumphet när den försöker överträffa sin föregångare. Jag fortsätter dock vara ett stort fan av Julie Delpy, även om det här inte är någon ny snuttefilt. 

Bio 7:an, som är Gävles salong för lite "smalare" filmer har äntligen kommit igång för säsongen. Nu väntar ett par intensiva veckor med mängder av bra filmer. Nästa vecka blir en hektisk dokumentärvecka. Mer om det senare.