Dubbelt upp på Gävle teater

Igår kväll var det dags för veckans första teater! Dubbelt upp dessutom för gästande Riksteatern/Smålands musik och teater bjöd på två stycken enaktare, båda med samma tre skådespelare.

Vi går in genom sceningången för att komma till publikplatserna som är placerade på den ordinarie scenen. På så sätt skapas på Gävle teater ett intimt spelrum som bjuder in till tätt och nära spel. Kulisserna! Griffeltavlesvarta med kritad interiör. En raspig röst läser upp scenanvisningarna, två av de tre skådespelarna gör entré. Vi möter Alice och Edgar fast i ett 25-årigt äktenskap, i en fästning på en ö. De är fast i sina roller, de förgör varandra och använder sina barn som vapen. Alice är frustread, Edgar är sjuk. In på scenen ålar Alice kusin Kurt, mannen som sett världen men som även han manipulerats av Edgar. Och så Alice och Kurt... Det här är inte vilket triangeldrama som helst - det är Dödsdansen av August Strindberg. Den falskhet som gestaltas, de lögner som svetsat samman paret förstärks genom kulissens ritade streck som kan suddas ut (och suddas ut). Skådespelarna ger liv åt texten och rollernas manér landar rätt.

Efter en stunds paus och en snabb fika i teaterns vackra kafé är det dags för pjäs no. 2. Nu har uniform, lång svart klänning respektive linnekostym bytts mot moderna ljusa kläder som passar för en afton på stranden. Edgar, Alice och Kurt har blivit Erik, Anna-Karin och Kenneth och scenen ramas in av stiliserade palmer. Genom Vi har det bra av Camilla Blomqvist riktas strålkastaren mot en nutida relation där det äkta paret ska fira semester ihop. Det blev nu inte riktigt som tänkt - 6 månaders paus från vardagen blev till 2 veckor men de har det bra... Men även i denna relation finns det fnurror på tråden, av mer nutida slag. Det skrockas i publiken, kanske av igenkänning när olikheterna mellan de tu kommer upp till ytan. Så ansluter Kenneth, som just genomgått en "lycklig" skilsmässa, men som saknar all social takt och ton. Snabbt omkullkastas parets intention att fira en slags andra smekmånad tillsammans och det sedan länge sparade vinet som nu ska korkas upp blir till en symbol för vad som aldrig blivit gjort. För allt som skjutits upp.

Skådespelarna, Sylvia Rauan, Benjamin Moliner och Jimmy Endeley, tar väl vara på rollerna de fått och det att det är samma trio i båda pjäserna ger en extra krydda åt spelet, och gör pjäsernas spegling av varandra både mer tydlig och mer fördjupad. Under två intensiva timmar bjuds vi på största allvar, svart igenkänningshumor och semestrande glättighet. Det är en känslomässig berg-och-dalbana för de 3x2 på scenen som jag med stor behållning åkt med i.

Här finner ni spelplanen!