Den här fantastiska romanen har tagit lång tid för mig att läsa. Det beror tror jag på dess smärtsamma kraft, som kräver något mer än trötta efter-jobbet-timmar. Den kräver koncentrerad lästid.
Det här är, tänker jag, litteratur när den är som mest på allvar. När den tror på sin styrka i språk, stil och innehåll. När författaren vill något mer än att berätta en god historia, vill krypa under skinnet på läsaren med det mer eller mindre påtagligt obehagliga. Det är en genomträngande, inträngande skildring av en relation mellan två människor som binder dem hårt vid varandra med omväxlande roller, i ständigt beroende, på vilket sätt uppdagas sakta för läsaren under de dryga 700 sidor Marlene van Niekerk använder. Och hon använder dem mästerligt, här finns inte ett uns av pladdrighet, inte det minsta utrymme i onödan. Kanske har van Niekerk skrivit romanen som kommer att sälla sig till de odödliga, till klassikerna? Det är en viktig roman om ett förgörande system, om relationer tänjda till bristingsgränsen. Men det är en viktig roman där viktigheten aldrig tar över, det är fulländad litteratur.
Imorgon ska jag lämna tillbaka den försenade boken till glädje för de som väntar på den.
Är så nyfiken på den här boken! Och ännu mer nu efter ditt inlägg. Vi har haft sådan kö på den så jag väntar ett tag till så jag får ha den åtminstone en månad... Det har varit så svårt att komma igång att läsa efter efter Liberty. Blev så besviken på Drömbokhandeln så jag slutade läsa efter bara några kapitel. Har du läst den och i så fall vad tyckte du? Ska jag försöka igen? Ha det gott ewa
SvaraRaderaSmält Liberty ordentligt innan du börjar på Agaat, ett tips! Drömbokhandeln har jag inte läst, och inte heller lockats av. Det är ngt med Sekwas utgivning - en del är så bra att de blir starka sträckläsare, en del så sockriga att de kletar fast på ett mindre bra sätt, Drömbokh har jag inbillat mig är en av de senare?
SvaraRaderaSmält Liberty ordentligt innan du börjar på Agaat, ett tips! Drömbokhandeln har jag inte läst, och inte heller lockats av. Det är ngt med Sekwas utgivning - en del är så bra att de blir starka sträckläsare, en del så sockriga att de kletar fast på ett mindre bra sätt, Drömbokh har jag inbillat mig är en av de senare?
SvaraRaderaAgaat är en av de böcker som jag lånat ut till flera vänner i många åldrar och den har blivit mycket omtyckt. Jag själv var lyrisk.
SvaraRadera