Berlin som svaret på längtan efter frihet förenar Himmel under Berlin och Ryssdisco. Författarna till böckerna, Jaroslav Rudis och Vladimier Kaminer är inflyttade Berlinare från Tjeckien respektive Ryssland. Det är rörligt och rörigt och när jag tänker tillbaka på böckerna, den ena läst tätt efter den andra, försvinner de in i varandra och bildar ett gemensamt läsminne av tråcklande tunnelbanor, som skapar en berättelsens röda tråd, avbruten på stationers vis.
I båda romanerna finns utifrånperspektivet på staden och dess gator, staden är verkligt närvarande i texterna. Men i Himmel under Berlin är kanske Berlin under marken, U-Bahns-Berlin, det mest verkliga. Här startar den musicerande huvudpersonen sitt nya liv. Berättarna har ett slags road antropologs blick vilket särskilt i Ryssdisco gör läsningen behagligt underhållande.
Efter en myggig midsommarhelg tröstas jag av detta
"På mig verkar Berlin som en kurort. Framför allt tack vare det milda vädret. På sommaren är det sällan hett, på vintern aldrig riktigt kallt. Och de finns få myggor, här i Prenzlauer Berg egentligen inga alls." (Ryssdisco)
Små iakttagelser som fångar in en stad i världen.
Det här var en fin start på presemesterläsningen!
Jag vill ju inte säga emot Vladimier Kaminer, men UUUUUHHH så kallt det var i Berlin när jag var där i februari! -17 grader eller lägre, tror jag. Till råga på allt gick jag fel på väg till teatern, trots att jag ritat en fin karta innan jag reste. Men en av gatorna var inte utmärkt i verkligheten, så jag gick en omväg på tjugo minuter i svidande kyla. Jag satt med vinterkappan på genom hela föreställningen och tinade inte upp förrän några senare, över en champagnedrink på en trång bar. Hm, nu längtar jag verkligen tillbaka...
SvaraRadera