Trondheims Kunstmuseum - Anne Karin Furunes

Under resan till Trondheim besöktes konstmuseet som har en fin samling norsk konst. Till min förvåning och nästan förfäran inser jag hur lite bekant jag är med grannlandets konstnärer, jämfört med litteraturen. De flesta verken tror jag är från 1900-talets början men här finns även några äldre och yngre, samtidskonst. Det ger en god inblick i norsk konst vid sidan av Munch m fl stora namn.

En specialutställning pågår under mitt besök där med verk av norska Anne-Karin Furunes. Det tar ett tag innan jag fattar vad det är jag tittar på. Det är tänker jag först fotografier uppblåsta på jättedukar som sedan perforerats. Men genom förflyttningar framåt och bakåt i rummet inses att det är dukar i kanvas som, i de flesta fall, målats svarta med akryl och därefter perforerats med fotografier som förlaga. Det är alltså perforeringen, de olika stora hålen, som återskapar fotot. Tekniken är så häftig!

Först måste jag smälta det. Tänk att man kan göra så! Sedan tänker jag mer på bilderna - det är (enbart?) fotografier av kvinnor - där bilderna hämtats från rasbiologiska institutet i Uppsala. Det är alltså de av samhället utstötta som representeras. De som skulle stympas för att inte utgöra ett hot mot det "rena". Det blir starkt att ha dessa ögon blickande mot sig. Andra verk är idag unga kvinnor avbildade, förklaras det för att leda tanken till bilder av misstänkta brottslingar. Bilderna är tagna rakt fram ifrån och från sidan.

Utställningens titel är "Dialogue with light" vilket kan tolkas på flera sätt - direkt genom att verken i sig spelar med ljuset men tänker jag också ljuset som något slags synliggörandets sanna låga. Furunes bilder lyfter fram de utsatta, ger dem en plats där de syns - där vi tvingas att se. Och väljer att se.

Nu ånyo paus.