De satt i Hotell Fjällgårdens långa, luftiga, naturträbrunsbetsade matsal, och musiken spelade i ett hörn och brasan sprakade i den stora, öppna spisen på innerväggen och kastade vissa egendomliga reflexer över ansiktena (...)
Några dagar innan jag läste detta hade min kärlek och jag bokat rum just här - på Fjällgården som i år firar 100 år. Det blir ett för mig hisnande möte mellan liv och litteratur. Tyvärr brann hotellet på 50-talet men jag vill gärna föreställa mig att matsalen Arpius sitter i åtminstone lite påminner om dagens:Stället var något mellan turisthotell och vilohem - det berodde på gästerna för tillfället - och just nu var det turisthotell för henne och vilohem för honom. De hörde skrik utanför, det var från turister och inte från vilare. Långa yl från slalombacken ovanför hotellet och kortare, gällare, gladare skrik från övning-, det vill säga trill- och fallikullbacken nedanför fönstren. (ur: Grupp Krilon)
Vi både vilar och turistar - men eftersom det är sommar blir det vandring istället för skidåkning. Vi vandrar mot Åreskutans topp
i vackert men inte alltför varmt väder. Det är mitt första möte med något slags fjällmiljö och det är precis så vilsamt och samtidigt energigivande som jag föreställt mig det. Utsikten är så vackeratt den nästan tar andan ur mig. Och ni må tro jag är stolt över mig själv när jag väl tagit mig upp på kalfjället - hela vägen till toppen!
Efteråt väntar välförtjänt vila på hotellet som även det har vacker utsikt. Här finns flera mysiga sittplatser att välja mellan, vi sätter oss högt upp i huset en bit från ett födelsedagsfirande sällskap. Här inbjuds verkligen till rekreation och det är vad jag kommer att förknippa både Åre by och skuta med. Det är lätt att försvinna i tankarna eller bara meditera över naturens storslagna skönhet, ovetandes om att kärleken håller i kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!