Cinque Terre, Italien

Ibland behövs avbrott både från detta skrivande och från vardagen. Min kärlek och jag packade för en vecka sedan ryggsäckarna och for till Cinque Terre, Italien. Efter kusten, i Ligurien, ligger fem små byar: Riomaggiore – Manarola – Corniglia – Vernazza – Monterosso, mellan vilka man kan vandra eller åka tåg. Vandringsleder löper också uppför bergen som skuggar städerna. Vi bor i en ”studio” (mille grazie, Camilla, för tips!!) högt upp i Riomaggiore bland lime-, apelsin- och citronträd. Vägen dit går efter branta gator eller i höga trappor.

Jag har köpt mina första vandrarkängor och skalkläder redo för alla sorters väder. Och det är rätt smart gjort för den här tiden på året skiftar väderleken en aning.

Vi följer Via dell' Amore – kärlekens väg – till Manarola och vidare mot Corniglia. Turen går vid vattnet som är inbjudande turkost och minsann det finns faktiskt de som badar. Byarna är små och jag upplever dem som lite slutna kanske för att det är få turister där, något som jag förstås tycker är skönt.

Dagen efter beger vi oss mot Telegrafo, slutpunkt på ett av de berg som omger staden. Jag väljer att kalla det berg för i mina ben känns det så. I regnig värme börjar vi stigningen, 500 m över havet, det är brant och stenarna är halkiga. Jag gnäller, vill inte gå vidare, svettas mycket och glasögonen halkar hela tiden ner. Jag är inte gjord för sådana här strapatser, vill hellre sitta på café och dricka en god cappuccino, låta dagen bli kväll och övergå till vin. Men jag är heller ingen som ger upp så vi klättrar vidare. Dimman lättar, solen värmer plötsligt och utsikten är fantastisk. Magnifik.

På toppen smakar cappuccino dessutom bättre än någon annanstans. Vi tar oss ned.

Nästa dag bestämmer vi oss för att lämna byarna för en tur till Genua. Här trivs jag riktigt bra. Stadens kärna vindlar i gränder, här finns butiker med så mycket fina kläder. Svängig jazz lockar oss till en krog

med märklig lunchmat, kornsoppa och underlig pannkaksliknande pasta med pesto.

Att bo i en liten lägenhet med kök gör att vi lagar en del egen mat. Det känns fint att besöka lilla mataffären och handla över disk av farbrorn som jobbar med sin son. Mozzarella, färsk pasta, tomater, en flaska vin och en god god ost. Här smakar råvaror mer än hemma, smakar som de ska smaka.

Vi har två byar till att se under besöket i Cinque Terre. Eftersom jag är trött i kroppen och har blivit förkyld väljer vi tåget. Att åka tåg i Italien är både enklare och billigare än hemma. Här krävs du inte på en mängd val (Sittplats? Ombokningsbar? Pengarna tillbaka?) utan du köper din biljett, stämplar den på stationen och väntar in tåget. Monterosso charmar mig mest av de två städer som är kvar, kanske för att solen är skön och kaféerna öppna mot havet. Här stannar vi en stund. Besöker några av de kyrkor vars klockors klang ramar in byarna,

tittar runt i gränder och äter lunch. Vi avrundar dagen i Vernazza, en lite mindre by med hamn att sitta i, titta mot havet.

Väskorna packas sedan och vi beger oss till Pisa för en sista natt i längtanslandet, innan rusning mellan flygplan på vägen hemåt. Pisa som jag varit i förut är ett kärt återseende.Tänker på hur romantiserad min bild av Italien är. Hur annorlunda leva där på riktigt, i berlusconiland.

Idag landade jag i vardagen med en drös olästa jobbmail, morgonmöte och lunchlåda men jag låter det italienska klimatet stanna kvar en stund till inom mig. Varm och lugn.