Handlar om Tracy Whitney. Hennes mamma dör (hon skjuter sig). Tracy vill hämnas på en mr Romaro. Han förstår att hon tagit pengar av honom. Hon hotar honom med pistol. Ett skott går av och hon hamnar i fängelse (15 år). Hon räddar fängelsedirektörens flicka när hon ramlar i vattnet. Då frigivs Tracy. Tracy blir en jättebra inbrottstjuv. Jag skulle kunna skriva 5 sidor + lite till. Boken var jättebra.Jag har blivit lite mer mångordig, på gott och ont, sedan detta skrevs 1987 eller 1988. Tracys hämnd läste jag när alla böcker var "jättebra" och varannan "den bästa bok jag läst" allt enligt min gamla läsdagbok. Läsningen var blandad, mycket av det lästa väckta starka på gränsen till sentimentala känslor.
Innan jag lämnade arbetet, biblioteket, i fredags lånade jag bl a hem 5 timmar Tracys hämnd (If Tomorrow Comes) på DVD. När livet känns lite kärvt i största allmänhet och hösttröttheten fångat mig kittlas jag av det välbekanta. När jag packar upp mitt lån här hemma blir maken lyrisk. Berättar att han sett just denna tv-serie minst 20 gånger tillsammans med sin syster. Lyckan är gjord och vi beger oss till det glittriga 80-talet. Tracy! Hämndens manipulativa hjältinna som övar tai chi som den mest gracila dansaren.
Jag njuter av besöket i 80-talet, av nostalgitrippen, minns att jag verkligen tyckte om boken. Och jag blir lite gladare.
Jag läste aldrig eller såg just Tracys hämnd, jag vet inte varför. Antagligen var vi så upptagna av Lace eller något sådant att det inte blev av. Men mer 80-tal än så där kan det väl egentligen inte bli. Just det där att någon blev oskyldigt eller orättfärdigt dömd för något, oftast ett mord, och skulle hämnas. Lite samma sak är det ju i Lace med dottern som ska få veta vem som är hennes mor. Eller den där tv-serien - hette den Tillbaka till Eden? - om en kvinna som blev vanställd av en krokodil, och plastikopererade sig för att återkomma och hämnas på sin make. Eller hur det var.
SvaraRaderaFör övrigt väldigt roligt att läsa gästbloggningen från 80-talet. Jag har länge tänkt att jag skulle leta reda på några "recensioner" som jag skrev då (bland annat vet jag att det finns en av Dracula nånstans), och publicera på bloggen, men man måste ta sig den där tiden att leta igenom lite gamla lådor. Får se om det blir av ;-)
Ja, det är lite roligt hälsa på sitt gamla läsarjag ibland. Läste som besatt där i slutet av 80-talet, avverkade bok på bok i en väldig fart.
SvaraRaderaJa just det - Tillbaka till Eden - en riktig tegelsten vill jag minnas. Lace däremot är en lucka för mig. Vilka är dagens 80-tals böcker? Med vad och när ersattes (?) hämndmotivet?
Tracy var verkligen en hjältinna med Modesty Blaise-kvaliteter och snyggot Jeff som sin 'Willie Garvin'.
SvaraRaderaEn annan hjältinna var Jackie Collins Lucky Santangelo - milde tid!
Hermia: Är inte motsvarigheten idag chick lit? Typ Små citroner gula, Marian Kayes och Janet Frame? (och ett otal andra). Det handlar om någon slags självständig flicka som söker efter kärlek och tvåsamhet, så som det alltid gör. Hämnden är inte så viktig, utan det handlar väl i bästa Bridget Jones-anda, om att hitta någon som "kan älska en för den man är"? (Fast riktigt hur som helst får man förstår inte "vara", lägsta standard är fortfarande för hög för mig, misstänker jag.)
SvaraRaderaMen jag läser mycket sällan, och roas inte alls av den här litteraturen. Det kan säkert finnas något undantag som jag missar på vägen, men det får väl vara så då.
(Fast Bridget Jones-BÖCKERNA gillar jag, jag måste skriva om dem snart!)
Camilla - Jackie Collins har jag faktiskt inte läst, vilket känns lite fisförnämt att säga.. Har visst missat en annan hjälte!
SvaraRaderaVixxtoria: Jo, chick lit hade jag också i åtanke. Dessa mer konsumerande "hjältinnor" verkar som du skriver ha tagit över. Karaktärerna har ändrats och de romantiska motiven ser annorlunda ut. Som den bibliotekarie jag är vill jag bara rätta - Janet Frame hör inte dig (hon med En ängel vid mitt bord, Ansikten i vattnet), däremot Jane Green, Sophie Kinsella etc. Jag har läst en del sådana böcker, ibland road ibland bara besvärad. Inte heller jag torde nå upp till lägsta kravet - så vi är minst två ;-) Det blir intressant se vad nästa typ av bok är - eller är vi redan där genom Twilight-böckerna mfl?
Äsch, du har helt rätt, jag testade lite olika namn innan jag skrev om Jane, men Jane Green heter hon (jag har fått och läst en styck av hennes böcker). (Janet Frame och ansiken i vattnet har jag också läst, ska jag kanske nämna för säkerhets skull).
SvaraRaderaSen är ju frågan om man inte kan placera twilight-böckerna och en del annat i fantasy-genren här? Eller vad räknar bibliotekarier egentligen som dagens FNL-litt?
Hm, det känns som FNL-begreppet dött ut, det är i alla fall inget jag tänker utifrån. På min bibbla har vi en tipslista på "Typ 30 böcker" och då är det chick lit. Vampyrtrenden tycks dock bli allt hetare, var den nu hör hemma. Vi arbetar ibland (på biblioteket) kanske för mycket med att dela in böcker. En bok kan ju fylla många olika behov...
SvaraRaderaOooo...vilken nostalgisk resa du gjort! Heja!Sidney Sheldons bästa är dock utan tvekan På andra sidan midnatt och Främlingen i spegeln. Läs läs läs! Och Jackie Collins, undrar jag lite försiktigt om de böckerna ännu nåt kultstatus eller om de bara är...passé? Men porrigt värre.
SvaraRaderaAllt gott/Heidi
Nu kommer en annan bibliotekarie som älskar att vara rättare!
SvaraRaderaFNL-märket hade vi, som då kallade oss vänstermänniskor, på jackuppslaget under Vietnamkriget.
Inte ett Flärd Lidelse Njutning (FLN)- märke!
En stor litteratursociologisk skillnad mellan 00-talets Twilight och åttiotalets FLN -liiteratur är att det skulle ha varit otänkbart (vilket jag inte beklagar) att man på den tiden som bibliotekarie skulle ha gjort så oerhört mycket reklam för FLN-litteraturen som många bibliotekarier gör i dag för Twilight. Inte så mycket pga kvalitetsskäl utan att vi då ansåg att de för förlagen och författarena oerhört lukrativa FLN-böckerna redan var så spridda, kända och sålda via sina egen synnerligen väl fungerande reklamapparater.
lena kjersén edman
Lena! Tack för att du rättar när vi snubblar på tangenterna (eller någon annanstans).
SvaraRaderaDet är intressant att ta del av dina perspektiv. Det diskuteras en del hos mig i alla fall, vilka böcker som ska lyftas fram. Att hitta en balans mellan att skylta med och prata för böcker som alla redan känner till och som förmedlar sig själva och de texter som behöver en knuff framåt för att finna sin läsare. Likaså kring författarbesök där jag ett tag bokat "stora" namn för att nå en stor publik och dra människor till biblioteket samtidigt som hjärtat säger något annat. Bibliotekets roll kan vara både och men att tappa själen och djupet hoppas jag aldrig att jag gör.
I går kväll pratade jag på Nynäshamns fina bibliotek
SvaraRadera( i deras programserie "alltid på en tisdag" ingår också god macka samt vin/öl/dricka ...)
om min nya bok "Godhet. I litteraturen och i livet".
Några av de böcker som jag då berättade om är rätt nya (som Jan Kjaerstads vidunderliga trilogi), några gamla (som Selma Lagerlöfs vidunderliga "Körkarlen"),
Jag tror det är bra när de som lysnar får känna sig "belästa" och samtidgt nyfikna på bra böcker som de inte tidigare har mött i läselivet.
Jag tror mycket på att vi, som bokförmdlare, ska lyfta fram spännande teman (kanske mer än esnkilda författare). Gärna i form av diskussioner eller debatter som gör att de som lyssnar fundeerar vidare och kanske kommer med egna bok/film/musik-förslag.
Och så: glädjen av en god macka i mörka kvällen!
. lke
Nynäshamn verkar ha mycket trevligt för sig. Jag ska tillsammans med några kollegor ha bokkafé på självaste Nobeldagen. Vår rubrik är "Heta böcker, äldre pärlor och kanske någon nobelpristagare". Vår största svårighet är egentligen att nå ut med de egenproducerade programmen, som för att vi som jobbar ska vara öppna för att engagera sig i dem är på eftermiddagen.
SvaraRaderaHärlig rubrik - så lockande det låter!
SvaraRaderaLycka till!
önskar
Lena
Det bästa med 80-talet var axelvaddarna som jag gillade skarpt.
SvaraRaderaLäste Sheldons På andra sidan midnatt och det var både den första och sista Sheldon jag läste, tyckte att den var förfärlig...men jag är ju lite äldre, född på 50-talet så jag hade min chick litt-period lite tidigare. Fast det var inte riktigt vad vi i dag menar med chick litt - det var i stället Victoria Holt och Catherine Cookson - hjärta, smärta, passion och hämnd men i total avsaknad av karriär.
Verkar inte kunna kommentera inlägget ovan så jag komenterar här :)
SvaraRaderaHerr Birro var mäkta stolt över rekordet skrev han på Twitter. Kul :)
Ni är bäst!!
Antar du var där? Det var en toppenkväll, faktiskt och kul Birro själv blev nöjd!
SvaraRadera