Efter att ha läst Jáchym Topols Nattarbete, som jag inte förmår mig att skriva något om men hade behövt prata om för att helt lyckas tränga in i, ville jag läsa något rosa och fluffigt. Men den utvalda reselektyren tog slut redan innan resan börjat - Amanda Hessers Middag med mr Latte som underhöll mig och inspirerade mig till att bli en bättre mer engagerad kock.Så istället blev det en lista med fluffiga böcker som fick följa med till bokhandlarna på Arlanda. Men väl där plockade jag på mig ett helt annat sällskap texter av vilka jag läste tre. Att resa ger mig något slags extremt intensiv upplevelse av livet, jag som annars har svårt att känna igen tom kollegors ansikten på stan minns ansikten på människor jag möter på semestermålet, minns smaker och lukter så mycket tydligare. Resan blir en glipa i tiden, där allt är skarpare. Även läsningen blir mer intensiv. Det är den sortens läsupplevelser jag skulle vilja få vara med om dagligdags, vilket säkert skulle göra mig utmattad. Dagarna i Italien var aktiva ändå blev det mycket läst. När jag läste vet jag inte riktigt men bra läsning var det.
Alain de Bottons Kärlek - en betraktelse är först ut. Han driver en idé om kärleken, gör det snyggt och får mig att vika några hörn. Kanske gör författaren t o m att jag blir lite klokare.
Sedan följer en roman som jag tummat på på jobbet och som jag trott skulle handla om en slashas till ung man vilken jag skulle få mycket svårt att stå ut med. Men den är ju så mycket mer och för alla som ens lekt med tanken att åka till
Dominikanska republiken är det obligatorisk läsning. Ja, så är det. Junot Diaz Oscar Waos korta, förunderliga liv är en stark historia skriven på ett helt underbart sätt. En egen berättarröst men samtidigt så självklar att lyssna till har Diaz skapat.
Därpå följer en bok, roman eller biografi, som jag tänkt att läsa någon gång. Denna överraskar mig med sin personliga friskhet. Carl Johan de Geer har med Jakten på nollpunkten skrivit en av de bästa memoarliknande texter jag läst. Klassresa, konstnärskap trasiga själar och lust till livet.
Jag har Oscar Wao oläst i hyllan sen ca två år tillbaka, på engelska. Jag har dragit mig lite för att läsa den, mest för att jag är rädd att språket ska vara så svårt. Är den svår att komma in i?
SvaraRaderaNej, jag tyckte inte det. Men jag läste den förstås på svenska.
SvaraRaderaDer er du jo! Velkommen tilbake!
SvaraRaderaVet du, precis så där är det ju! Mina läsupplevelser blir alltid större när jag är på semester. Jag minns platser, människor jag suttit mittemot och samtidigt även de böcker jag läser så himla mycket bättre. Eller i alla fall upplevelserna av dem och det är det jag tycker är viktigast. Och verkligen, jag kan längta efter sådana läsupplevelser i vardagen, när jag ofta behöver dem så mycket bättre. Nu, när novembermörkret och regnet sänkt sig över lilla stan där jag bor så skulle jag sååå behöva känna den där känslan av att läsa Murakami på en brygga på gränsen mellan Vietnam och Kambodja. fast en del av anledningen till att det blir speciellt är väl att situationen är just så annorlunda mot den grå vardagen och även att man slappnar av och kanta till sig berättelsen på ett annat sätt.
SvaraRaderaAnita - ja här är jag ju ;-)
SvaraRaderaBokomaten - du är full av sammantrffanden Just Murakamis Norwegian wood läser jag nu. Inte alls samma sak hemma som ens på flyget mellan München och Arlanda. Den brygga du beskriver får mig att ta nya längtanssuckar..
Och jag, det är nog just så - den avslappnade tillvaron. Och att vara begränsad till just dessa böcker utan andra som pockar på uppmärksamheten i den egna eller bibliotekets hylla.
Vad menar du med klassresa? Jag har aldrig hört det ordet användas i omvänd riktning. Är det så de Geer menar att han levt sitt liv?
SvaraRaderaBlir nyfiken nu. Blev nyfiken redan när jag hörde honom läsa ett utdrag ur boken förra året, han har en skön scenpersonlighet.
Vet du, jag tänker ibland att man nog är en orättvis läsare. Dret går ju inte att bedöma böcker som de är utan att ta in sammanhanget man läser dem i. De böcker jag läst på semestern är ofta de jag håller högre än andra. Jag tycker bättre om dem och de stannar längre i minnet.
SvaraRaderaSnowflake - ja, hans klassresa går åt andra hållet, "neråt", genom att han tar avstånd från den adel han är född i. Jag uppfattar honom som att det verkligen är så han har levt sitt liv. Medvetet gjort det valet.
SvaraRaderaSå kul att du gillade Oscar Wao, så ska jag nog omvärdera mitt beslut att inte läsa boken. Jag saknade dig när du var borta!
SvaraRaderaJa, Lyran att inte läsa boken är nog att missa något stort! Känns fint vara lite saknad! Tack för det.
SvaraRadera