söndag 3 april 2011

Oskuldens tid i New York

Jag dröjer mig kvar en stund i New York, men byter tid. För bland de lånade böckerna finns Pulitzerprisvinnaren från 1921 - Oskuldens tid av Edith Wharton. Tiden är nu 1870-någonting och vi befinner oss på operan. På scenen står en svensk stjärna Christina Nilsson, på repertoaren är Faust av Gounod.

Hon sjöng naturligtvis 'M'ama' och inte 'Han älskar mig' eftersom en musikens oomkullrunkeliga och aldrig ifrågasatta lag föreskrev att den tyska texten till en fransk opera sjungen av en svensk sångerska måste översättas till italienska för att klart förstås av engelsktalande åhörarskaror.

Ja, självklart! Eller?
När jag söker information om operasångerskan finner jag att bloggen Böcker etc haft ett än mer personligt möte mellan litteratur och verklighet.

Christina Nilsson kanske inte finns inspelad? I alla fall inte på sätt som jag lyckas finna. Istället ett stycke ur operan framfört av amerikanska Edith Mason, in french från 1924. Samtida med den andra Edith.

2 kommentarer:

  1. Jag är ganska säker på att jag har hört en inspelning med Kristina Nilsson, kanske var det i samband med ett radioprogram som gick förr och som hette "Brott vi minns" eller liknande, hursomhelst var det Börje heed som var berättare. I det avsnittet jag tänker på berättade han om framförandet hon gjorde från en balkong på Grand Hotel i Stockholm som 50 000 personer lyssnade till och där flera miste livet i det tumult som uppstod när alla skulle därifrån. Jag har som sagt för mig att det i samband med det också gavs prov på hennes sång. Men jag kan ha fel .

    SvaraRadera
  2. Tack, Catrin! Det ska jag undersöka! Vilken verkligen superstjärna hon måste ha varit..

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!