En dikt till frukost...

blev det i morse - på världspoesidagen. Som så ofta annars en tugga ur Eva-Stina Byggmästars Men hur små poeter finns det egentligen. Lent för själen.

Favoritirepris

Nu vänds bleknäsan upp mot solen, fräknar lockas fram och jag tänker på årstidsfavoriten:

"Våren är glimmerdropp

på enbusk.

Snöflingslik snösparvsflocks

gnisselvissel

är våren.

Våren är bäckbubbel,

våta tuvor.

Här gol tuppen, hönan

kacklar där.

Våren är skär rodnad

på naturens aningskind."

Av Elmer Diktonius, alltså.

Torsdagsrytm?

Jag håller på med en grej på jobbet och hittar den här kortisen:


Rytm.
Jag gillar effektivitet...
om man jobbar ska man få nånting gjort
annars kan man  lika gärna åka på
semester


av Daniel Boyacioglu ur Gråter aldrig samma tårar två gånger

Trädet av guld är blått

Jag önskar bloggen kunde förmedla doften av den här

den luktar bok och bibliotek, efter säkert lång förvaring i magasinet någonstans i Sandvikens folkbibliotek. Att den kommit upp i ljuset just nu beror på en annan bok jag läste - Husfrid av Alison Bechdel som resulterade i en liten läslista nog antecknad.

En del av dikten Söndagsmorgon av Wallace Stevens citerades i den tecknade romanen, men vilka orden var minns jag inte nu. Istället fastnar jag för en annan, i tolkning av Folke Isaksson som gick bort 25 maj i år:

Om tingens yta

I
Sedd från mitt rum är världen outgrundlig,
men när jag går ut, inser jag att den består av tre
eller fyra höjder och ett moln.

II
Här från balkongen begrundar jag den gula skyn
och läser det jag en gång skrev:
"Våren är lik en skönhet som klär av sig".

III
Trädet av guld är blått.
Sångaren har dragit kappan över sitt huvud.
Månen spionerar i kappans veck.

Poetrix

Skönhet - Skapas inte -

Den Är-

Jaga den, och den upphör -

Jaga den inte, och den

Dröjer kvar -

Hinner ifatt Rynkorna

På Ängen - när
Vinden
Drar sina fingrar genom den -
Ska det gudomliga se till
Att du aldrig gör det -





Av Emily Dickinson, ur Gång på gång är skogarna rosa, i tolkning av Anne Jäderlund
Målning Kontokort  ur Hyland hörnas ABC-bok, av Bror Hjorth

Poetrix

Ett foderblad, kronblad, och en tagg
En vanlig sommarmorgon -
En kolv av Dagg - ett Bi eller två -
En Bris - ett glädjesprång i träden -
Och jag är en ros!

Poesi av Emily Dickinson, ur Gång på gång är skogarna rosa i tolkning av Anne Jäderlund. Målning "Den violetta hatten", 1923, av Sigrid Hjertén. Såld på Bukowskis 2011 för 184 875 kr, och gjorde, hoppas jag, någon lycklig.

Poetrix

Lätt att Älska

POETERNA

Deras
GLANS
faller över sidorna
och pressar fram atomära regnbågar
Lätt att ÄLSKA
Poeterna
Deras

GLANS
faller över sidorna
ner i
mitt knä




Av Elise Cowen, funnen i Kvinnas Beat - 9 poeter från beatnikeran
Målning av Edward Hopper

Skidvalla, valla är bra

"Jag ska sätta på skidorna" sade jag lite slarvigt till maken. Han såg förvånad ut, tills jag lade till "på teve". För det är ju så att kulturkoftan åker av ibland, som nu i skid-VM tider. Heja, heja - på kulturtantsvis.

I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.



Vinter, Strandvägen (1931) av Einar Jolin

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

ur Härdarna av Karin Boye

(När jag sökte efter konsten fastande dock en annan textrad i huvudet "Skidvalla, valla är bra. Valla var da' sen så glider det bra" av Mora träsk förstås.)

Take it away, Diktonius!

Är det den idag oväntade solen som lyst upp mitt fräkniga blekansikte som fått mig att, trots de 10 minusgraderna längta vår, och nästan ana de lysgröna sprittande löven fastän ännu så dolda?

Take it away, Diktonius!

"Våren är glimmerdropp

på enbusk.

Snöflingslik snösparvsflocks

gnisselvissel

är våren.

Våren är bäckbubbel,
våta tuvor.
Här gol tuppen, hönan
kacklar där.
Våren är skär rodnad
på naturens aningskind."

Av Elmer Diktonius, alltså.

Äntligen i min hand (i min famn) dikter av Emily Dickinson

"Ett ord är dött

När det

sagts -

Säger vissa - 

Jag säger

att det

börjar leva -

Just den dagen - "

 ur. Gång på gång är skogarna rosa i översättning av Ann Jäderlund.

Förresten, visst skrev väl Åsa Beckman i DN om ED:s tankestreck härom veckan?



1830-1886



Ficklampor

Helene Schjerfbeck

Jag tänkte
dina ord
var av eld och sammet

men de var av
färgglatt kräppapper

Jag tänkte
dina ögon
var lågor av eld

men de var ficklampor
som ledde in i en natt



ur Jag i första och sista person 20 polska kvinnliga poeter, av Malgorzata Hillar

(bild och text har inget gemensamt utöver att de associerades samman av mig.)

Möte i regnigt Paris



Maurice Prendergast - Evening Shower, Paris

Längtan När
natten tar slut
strax före våren
och nästan aldrig
någon går förbi

Över Paris förtätas
en mörk färg
av gråt

I hörnet
vid en bro
betraktar jag
den obegränsade tystnaden
hos en spenslig
flicka

Våra
sjukdomar
förenas

Och som bortryckta
stannar vi kvar

Ur Jag är en varelse av Giuseppe Ungaretti



Blomsterkollage

Karl Axel Pehrson (1921-2005)

hallåååååå, finns det blomsterfontäner här, och

promenadstigar. kantade med kottar? Och skönt

nersuttna läs-stolar, mosslika filtar -

ur Älvdrottningen av Eva-Stina Byggmästar

Storstadspuls

Sigrid Hjertén

Esplanadsystemet

Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky
stod damm och boss
då plank och läkt
de bröto loss.

Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.

Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.

Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.

Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås
allt brytes ner.

En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tycktes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.

- Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?
- Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!

- Ha! tidens sed: att r i v a hus!
Men bygga upp? - Det är förskräckligt!
- Här rivs för att få luft och ljus:Är kanske inte det tillräckligt?

August Strindberg

Möte i storstaden

Till en som gick förbi

Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
Passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
Och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.

Vad smidig, ädel växt, och benet till sin form
som en statys! Jag drack i vanvettigt begär
det ljuvas eggelse, en vällust som förtär
ur ögats svartblå sky som gömde hemlig storm.

En blixt … och sedan natt! - Din blick lät en sekund
min själ bli född på nytt, o skönhet, samma stund
försvunnen! Skall vi ses i evigheten nu,

på annan plats, långt bort? Kanske ej någonsin?
För sent! Jag kände ej din väg, du inte min …
Jag skulle älskat dig, och detta visste du!

Charles Baudelaire: Det ondas blommor

Översättning: Ingvar Björkeson

Obs kvinnan på bilden, Manets "Parisiska", har inget med texten att göra..

TT

Snart är det dags att piffa till sig inför eftermiddagens och kvällens stora baluns. Tre rätters middag ska serveras och god dryck avnjutas. Idag blir det middag framför tv:n.

Det är vackert.

Midvinter
Ett blått sken
strömmar ut genom mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.

Tomas Tranströmer, ur Sorgegondolen (1996)

Min vagabond och jag

Imorgon åker min älskade make till Indien på arbetsresa. Medan han läser Culture Shock! India läser jag i Eva-Stina Byggmästars Vagga liten vagabond. Faktiskt tror jag poesin kan ge minst lika mycket vägledning som guideboken till det stora, divergerade, landet.

"Kappsäck full med dadlar, pistachnötter
och solhattar, men ta med paraplyer också
för att med dem kunna göra de där allra
ljummaste skuggorna, och flororna behövs
för igenkänningens lusftfyllda kvällar och
stora bleckmuggar behövs för små, men
underbara tedrickningsceremonier på de
helt och hållet gyllene sanddynerna! men
kom också ihåg myntabuketterna - ja, och
de eldröda yllemattorna med de vackraste
rosenmönstren man kan tänka sig -

så glöm inte att alla kamelväskorna ska
vara rikligt bräddfulla med solmogna
mullbär och fikon!"


Så där, nu känner jag mig redo att hjälpa till med packningen!

Och så fyller Hermia Says fyra år idag. Ett så ihållande intresse kunde jag nog inte föreställa mig att detta skrivande skulle bli. Och vad snabbt tiden går.

Universum under lupp

Så passar jag på att bekanta mig med en av de andra Augustprisnominerade - Sören Bondeson. Hans diktcykel En kubikmeter jord blir mer än något att bara bläddra i; den får följa med hem. Här finns en Gud, universum, myllan och de minsta djuren sida vid sida, i samma dikt. Den brukade jorden i Tomas Bannerheds Korparna finns här i ett annat perspektiv. "Blekjord", "Rostjord", "Mull" - rubriker hos poeten.

Två dikter invid varandra fastnar jag för helt direkt. Dessa:

Vesper
"I en avkrok någonstans i universum,
letar man efter en förnimmelse som ryms
inom ett vetenskapligt tankesystem.

Här utbreder sig svampmycel
till en väv som använder sig själv
som näringskälla.

Att komma långväga är inte så lätt,
när det handlar om att insupa ordning och kaos
i ett namnlöst damm.

Just nu står jag i alla fall och glor
nära ett område bakom tankarna
och ser svampar kommunicera genom slem."

Och

Completorium
"Någonstans finns gränsen att begripa
vad som är ett jag
och vad som är organiska molekyler.

Förklaringen förstör ingenting.
Vi har det vi har,
vårt tänkande upprätthålls
av kol, syre, väte, kväve och fosfor.

Finliret kan vara nåd,
ett inneröra hos Gud."

Bubblor och poesi

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

(Den halvfärdiga himlen, 1962)

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

All undran är över! Vilken fantastisk nyhet Peter Englund levererade! När alla, inklusive förläggare och författaren själv, slagit ifrån sig tankarna slog Akademien till. Härligt! I mars i år hade vi en Tranströmerdag på biblioteket där jag jobbar, för att hylla den 80-årige författaren. Ett av inslagen då var att Tomas Tranströmers dotter Emma läste sin fars diketer. Så vackert, så vackert. Och bland det vackraste, den här:

Romanska bågar
"Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
'Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.'
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt."

Jag har citerat den och andra här tidigare. Idag hoppas jag poeten är lyckligare än lyckligast. Jag hoppas också att min älskade make är vettig nog att införskaffa champagne för att fira ikväll. För när jag inte fick en, för mig, okänd författare att läsa - vad passar bättre än denna kända, älskade? Det är lite overkligt, faktiskt.

"Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig."