Middlesex av Jeffrey Eugenides hade jag länge varit intresserad av och den gjorde på inget sätt mig besviken. Det är en stor roman som rymmer en släktkrönika, en skildring av en tidsepok och framförallt en berättelse om berättarjaget Calliope. Calliope är flickan som inte passar in, vars kropp inte vet några proportioner. Av en slump uppdagas att hon är hermafrodit, att hennes könsorgan är en outvecklad mans. Som vuxen ser Calliope/Cal tillbaka på det som lett fram till denna upptäckt. Han spårar sin släkts historia och berättar om farföräldrarnas flykt från Grekland till etablerandet av ett nytt liv i USA. Farföräldrarna som bär på den största hemligheten - att de är syskon. En storslagen roman genialt berättad. Fantastisk läsning!
En liten historia av Eva Adolfsson släpptes strax innan Författarcentrums författardag i januari. Eva Adolfsson hade precis läst recensenternas omdöme och fullkomligt lyste på scenen för kritiken var minst sagt god. När jag läser romanen förstår jag varför. Den rymmer på knappa 200 sidor allt som hör kärleken till (förälskelse, otrohet, sorg...). Det är befriande att läsa om kärlek mellan vuxna människor - och om att deras förälskelse är ungdomligt darrig. Boken kommer jag att återkomma till för att skriva ned några citat jag glömde att anteckna när jag hade den hemlånad.
TILLÄGG (090728): Läs gärna Lena Kjersén Edmans fina beskrivning av En liten historia i kommentaren här nedanför! Inte heller jag är färdig med romanen, det finns mycket klokhet i den att återvända till. En skön sak med romanen tyckte jag är att där inte finns något recept på lycklig kärlek. I berättelsen skildras hur livet råkar gestalta sig, skildras livet i ynklighet och storhet det är oerhört nära och sant skrivet. Det är inte många böcker som kommer så nära mig som Adolfssons roman gör - kärleken, längtan efter den, suget efter den känns igen även om kvinnans liv i övrigt är långt från mitt. Minns några ord ur romanen - kvinnan/berättarjaget ligger i sängen i ett rum bredvid mannen som ska komma att bli hennes älskare. De övernattar efter konferens där de träffats första gången. Blickar har växlats men som kvinnan tänker så kan man ju aldrig veta. Aldrig vara riktigt säker på att den andra verkligen uppfattat signalerna, att intresset är ömsesidigt. Så hör hon hans steg i korridoren. Det känns, skriver hon, som en "jubelkör". En vacker beskrivning av en darrande förälskelse som blir bejakad.
Marie Darrieussecq skildrar i starka Tom är död en kvinnas känslor 10 år efter att hennes son förolyckades. Darrieussecq brottas med ett tungt ämne och leder mig rätt in i kvinnans sorg.
Oh, Middlesex har stått i min ena hylla i ganska många år nu. Det känns som att jag tittar på det där illgröna omslaget flera gånger om dagen, och varje gång känner jag ett sting av dåligt samvete för att jag aldrig läser den trots att jag bara vet att jag skulle tycka om den. Jag måste!
SvaraRaderaJag njöt av i stort sett varenda sida! Skulle kunna skriva så mycket mera om den här uppe... (ja, du måste!)
SvaraRaderaEva Adolfsson är alltid så bra. Som essäist, som kritiker i DN, som författare.
SvaraRaderaDen filosofiska romanen "En liten historia" är speciell. Vacker i sin skenbara enkelhet.
Kvinnan som berättar skulle ju egentligen - anförtror hon oss redan tidigt i berättelsen - vilja leva i trofasthet med sin make. Men det går inte eftersom han är nyförälskad i en annan kvinna. För att trösta sig en smula inleder hon på en litteraturvetarkonferens en romans med en kollega.Någon stor passion blir det väl egentligen inte, men kvinnan och konferensmannen kommer att mötas flera gånger i livet. Det som kommer emellan dem och som gör att de erotiska mötena inte blir så många är framför allt vardag (kvinnans söner, kvinnans gamla föräldrar, geografiskt avstånd och sjukdomar.
Det är verkligen så VARDAGLIGT, så VANLIGT , så MÄNSKLIGT, så gripande!
Vi försöker väl alla sno åt oss en smula kärlek under livsvandringen. Och får vi inte det största och bästa så är det näst bästa inte heller så tokigt.
Jag är nyfiken på att höra dina tankar, Hermia, om "En liten historia".
Jag känner att det snart är dags att läsa romanen för tredje gången.
Den har i mitt läsarliv/tankeliv blivit lika nödvändig som "Maken".
lena kjersen edman