Nudelbagaren (Fischer & co) av Ma Jian utgavs första gången 1991, den översättning jag läst kom 2007 och är en utvidgad utgåva översatt av Anna Gustafsson Chen. Ramberättelsen beskriver två män, författaren och blodgivaren, som träffas några gånger i veckan för att äta tillsammans. Författarens skapelser är i första hand beställningsverk men i honom finns egna berättelser. Under en kväll delar han dessa med sin vän. Ibland är det dock oklart vem berättaren är för blodgivaren är ingen passiv lyssnare. Alltså - en bok om en författare vars historier utgör Jians roman.
Om Susu hade tagit livet av sig med hjälp av sömnmedel som hon först planerade, skulle hon ha missat chansen att chockera avantgardkonstnären genom att framföra sitt mästerverk på scenen.
Så inleds en av berättelserna - om kvinnan som slutar sitt liv på ett brutalt vis. Det är överlag obehagliga historier, med en svart humor - även om jag har svårt att skratta. Historierna vävs samman och kräver en uppmärksam läsare, för det är finurligt konstruerat.
Ett annat tema i min läsning är talande djur - katter i Vi ses i öknen och i Kafka på stranden och en talande hund i den avslutande berättelsen i Nudelbagaren. En berättelse full av cyniska människor som blir vittnen till en gruppvåldtäkt. Och jag undrar om jag, om jag haft bättre kunskap om Kina, kunnat läsa in något här, om det som skildras ska tolkas symboliskt. Eller är det bara min egen önskan för att slippa ta till mig det som faktiskt berättas om de åskådande människor som ser övergreppet men inte gör något för att förhindra det som händer.
Det är i alla fall fullt begripligt att författarens texter är förbjudna i hemlandet och att han lever i exil. Det är provocerande texter för ett land som inte tillåter fritt berättande, tänkande.
Det är också en roman som låter sig läsas på olika sätt, det finns mycket att fastna i, många trådar att försöka reda ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!