Torsdagsmorgonen ägnas åt kappläsning. Fästmannen på ena sidan bordet lätt försjunken i Florens 1300-tal genom Mosaikmorden. Baksidestexten utlovar ett mord som ska lösas av självaste Dante (vilket tilltag av författaren, Giulio Leoni) medan titeln utlovar mord i plural.
På andra sidan bordet sitter jag, när jag inte skriver som nu, med en i mängden av Donna Leons deckare med Brunetti i huvudrollen, Djupt vatten. Det är mitt första möte med Brunetti och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Om jag tycker om den eller varför jag valde den. Och hur sunt låter det att bryta av den obehagliga Nudelbagaren med en bok om andra dödade människor? Att låta stämningen lättas upp av flera mord?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!