tisdag 1 april 2014

The Emperor's Children - a good piece of work

På ett hotell nyligen hittade jag en bok som verkade intressant eftersom den utspelade sig på Manhattan där jag för tillfället befann mig. Jag bläddrade lite och tänkte att den var bekant, så kom jag på att Kulturdelen/JennyB skrivit gott om den! Nu har jag lånat boken på mitt bibliotek - och förstås läst den.
I The Emperor's Children (2006) berättar Claire Messud om tre vänner i trettioårsåldern - Danielle, Marina, Julius - och följer dem under ungefär ett år då många olika mer eller mindre omvälvande saker sker i deras liv. Somliga saker rår de över, andra påverkas de av. Vännerna lever sina liv på Manhattan och befinner sig i olika stadier av vuxenhet, och i tankarna om vad detta innebär i form av frigörelse, ansvar, livsval mm. Alla tre är också på något vis knutna till medie- eller kulturvärlden men med olika resultat och engagemang.

Kejsaren är Marinas far, den framstående författaren, debattören mm Murray Thwaite som på olika sätt berör deras liv genom sin karisma, intellekt och status. Så kliver två unga män in på scenen - Ludovic som ska starta en ny revolutionerande tidning och Marinas kusin "Bootie" som, lockad av tanken på närheten till sin berömde morbror, vill söka sig själv i den stora staden. På olika sätt utmanar de kejsaren storhet - kanske är han i själva verket naken? - men mest av allt griper de in eller gör avtryck i vännernas liv.

Messud berättar med lätthet en historia som griper över stora teman så som kärlek, svartsjuka, otrohet, statusjakt och uppåtsträvanden. Det är ytterst levande berättat om människorna i New York år 2001, innan tornen fallit. Romanen handlar varierande om de olika personerna, och pendlar mellan yttre och inre, mellan yta och djup. Hon är verkligt skickligt på det, att få det svåra att kännas enkelt. Det är bara det att texten är på engelska som gör att jag inte flyter i ett svep genom den. Och kanske, tänker jag, är det bra. Att den extra språkliga utmaningen får mig att stanna upp och reflektera lite mer, att känna in orden jag läser.

Nästan genast vill jag läsa mer av Claire Messud.

5 kommentarer:

  1. Kvinnan på övervåningen är bra! Läste på engelska, måste bara skriva om den också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den har jag lånat hem, ser fram emot att läsa..

      Radera
  2. Visst är den bra?! Jag kände mig verkligen som en del av deras värld.
    Bra att du påminde mig om Claire Messud, för hon kommer till Kulturhuset i Stockholm om mindre än två veckor, så det är hög tid för mig att skaffa biljett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen bra! Får jag be dig om en rapport från Kulturhuset? Funkar inte att åka dit då tyvärr, hade gärna hört henne!

      Radera
  3. Bra att du påminde mig också : ) http://lasdagboken.blogdns.com/2012/index.php?entry=entry120422-204946

    Glömde nästan bort nya Messud.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!