måndag 27 december 2010

Från salonger till slagfält

Julen är inne. Det var den vanliga paradgudstjänsten, det var grannarnas högtidliga och tråkiga visiter, det var nya fina kläder som togs på för första gången. Annars var det inte mycket som skilde dessa dagar från andra dagar under året, men det låg jul i luften, det var något som anades i den vindlösa vinterkölden, i det bländande solskenet om dagarna och nätternas gnistrande stjärnhimmel.

Nej, det är inte ett utsnitt ur Hermias dagbok bara ett citat från boken jag läser. Det kan vara den myckna snön som faller eller höstens resor till Kaliningrad eller bara en stark längtan efter en "riktig" roman som gör att jag nu läser ryskt.

Romanen vann direkt över de böcker jag från början lånat hem från biblioteket för att läsa under julen. Dessutom började läsningen ur ursprungshögen riktigt uselt med Modellen av Lars Saabye Christensen. Romanen av författaren som jag höjt till skyarna uppfyller allt man kan önska av klichéer och torftigt språk. Ett riktigt bottennapp med andra ord och jag är glad att det inte var mitt första möte med författaren.

Istället sitter jag här med
Leo Tolstojs Krig och fred i tre band och läser med samma känsla av förundran som för ungefär ett år sedan då jag läste Manns Buddenbrooks - även Krig och fred är så levande, så genomarbetad och ibland riktigt underhållande och skönt cynisk. Jag njuter av sceneriet, av hur författaren låter personerna i boken utvecklas, mogna, byta livsval. Det kanske inte är så överraskande att jag trivs bättre i salongerna än på slagfältet men båda skildras med samma kännedom och insikt. Och ibland är det inte så stor skillnad på de planer som smids på endera ställe.

Anna Pavlovna befann sig i samma upphetsade tillstånd som en fältherre på slagfältet vars huvud genomkorsas av tusen nya och och snillrika idéer som han knappt hinner sätta i verket.

Det är bildande av föreningar, uppbrott, strategier som dras upp oavsett om det handlar om hjärtats eller vapnens strid. Det är ett stort panorama som hade kunnat heta Krig och kärlek och en stor upplevelse att vara med om.

Jullov idag, jobb imorgon. Bara 500 sidor kvar att läsa.

5 kommentarer:

  1. Nu ska jag ta fram min tegelsten ur hyllan (Krig och fred, alltså)- om jag har den på lite närmre håll kanske jag också kan lockas till läsning. Jag vill ju väldigt gärna....

    SvaraRadera
  2. Så synd att Modellen var tråkig. Men åh, så du gör mig intresserad av Krig och fred! Jag inbillar mig att jag skall kunna läsa den på ryska om några år, men kanske borde jag inte vänta så länge.

    SvaraRadera
  3. När vi skulle diksutera "Krig och fred" i läsecirkeln Musorna så visade det sig att Margareta, Annika, Katja och jag hade lusläst (ibland t o m närläst) Krig medan Rose hade lusläst (ibland t om närläst) Fred.

    Lena k e
    (som inte kommer att läsa om Krig och fred - men den är fatastisk.
    Däremot är Anna Karenina en bok att ständigt återvända till (utom några avsnitt som handlar om ett idealiserat lantliv).

    SvaraRadera
  4. Modellen var verkligen för bedrövlig, ett sådant antiklimax jämfört med de goda minnena av Halvbrodern! Någon annan Saabye-Christensen som Du läst och kan rekommendera?

    SvaraRadera
  5. Ingrid o Jenny B - en riktigt uppslukande tegelsten har ni framför er. Tänk att kunna läsa den på ryska!!

    Lena K E - jag är mer inne på fred o kärlek än krig, men jag läser verkligen krigsscenerna också, det går inte att skumma Tolstoj! Anna K har jag kvar...

    La bibliofille - jag har bloggat om Saabyes Cirkus o Maskrosfamiljen också. Båda riktigt bra, den senare en stark upplevelse. Om du väljer Maskrosfamiljen på svenska - läs INTE baksidestexten - den förstör romanen för dig. Den norska, som jag läste, har en helt annan ingång. Trevlig läsning!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!