tisdag 28 december 2010
Krig och fred i Baltimore
Parallellt med att jag läser den myllrande romanen Krig och fred ser min kärlek och jag tredje säsongen av tv-serien The Wire. I skrivande stund lyssnar vi (tror det kallas multi-tasking) på P3 Kulturs sommar-"boxcirkel" om serien. Det var boxcirkeln som fick upp våra ögon för McNulty, Barksdale, Greggs, Omar och de andra i Baltimore. Det är starkt beroendeframkallande och som att läsa en sådan där roman roman när man aldrig vill släcka lampan och luta huvudet mot kudden - istället vill man se ett avsnitt till och sen ett till och ett till. Lika besatta som boxcirkeln i radio blir vi hemma i soffan.
Det är en berättelse visad i bild med klockrena dialoger och välutvecklade karaktärer. Den lockar till analys, associationer och är samtidigt roande med sin grova fyndighet. Den har det jag kan sakna generellt i dagens litteratur. I The Wire finns den mångstämmighet och det myller som berikar t ex de ryska romanerna. När jag väl tänkt den tanken (som väl inte ens är min egen?) har jag svårt att släppa den. Alltså att det är här i tv-serien, i de luggslitna polisernas och droghandlarnas Baltimore, som dagens stora berättelse finns lika väl som, eller kanske mer, än i den samtida litteraturen. Lite dystopiskt, kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi ser også The Wire. Det er seriøst ein bra serie.
SvaraRaderaThe Wire är den bästa TV-serie jag någonsin sett. Ja, det stämmer ju att persongalleriet och handlingen är nog så rika som i de bästa böckerna. Inte ett ord verkar falskt, alla personer är trovärdiga hela tiden. Med superbra skådespelare och regissörer och känsla för vad just en TV-serie kan visa så går det att berätta något annat men lika bra som en bok(serie) kan berätta. Jag längtar efter att se om The Wire någon gång. Lyckliga ni som håller på just nu!
SvaraRaderaBai! Ja, visst är det!
SvaraRaderaJenny B - den är så bra!!! Svår att släppa i tanken, den finns med hela tiden. David Simon måste ha lyckats så bra med att föra ut sin idé och vad han vill berätta för det att regissörerna och avsnittsförfattarna skiftar är inget som märks. Precis som du skriver också - inget känns falskt. Alla håller sig inom sina ramar - och som de gör det!!
The Wire är en av mina favoritserier- så välgjord, så hemsk och så tänkvärd. Jag ska se om den vid tillfälle.
SvaraRaderaJag håller med, den är väldigt bra. Men är det ingen som upplevt att det blev för mycket? Alla dessa barn som fostras till gangsters, jag visste redan att sånt händer men att se det skildras såpass realistiskt gav mig mardrömmar. Ändå vill jag inte avbryta serien för att den visar på samband på ett fascinerande sätt och - som inläggen här stöder - man blir en aning besatt av den.
SvaraRaderaWag - periodvis var serien nästan outhärdlig. Men det att den så övertygande skildrar detta samhälle och dess mekanismer så äkta och ärligt fick mig vidare.
SvaraRadera