Så trevligt att bloggare jag gillar också gillar mig! Tack Lyran, Jenny B, Lena och Bokstaden - sänder tanken om det vackra i retur till er. I januari surrade en annan "award" i bloggvärlden, den om kreativa bloggare. De som jag utnämnde där får gärna suga på karamellen en gång till (eller kanske hellre ta en ny).Utan de möten som sker i inläggens nederkant skulle bloggandet vara bra mycket tråkigare. Det är kommentarerna som gör hela den här grejen så levande. Men alla som kommenterar är inte bloggare - däremot bidrar de till att göra bloggarna till de skönheter de är. Två av de sju utnämningarna går till de engagerade kommentatorerna JENNY och LENA K E.
Ingrid skulle jag bra gärna vilja träffa. Tror vi skulle ha mycket att prata om. Det är alltid lika spännande att ta del av Ingrids boktankar och hennes utflykter i litteraturen.
Initierat om litteratur i olika former och med insikter i bokbranschen skriver Aroundbooks. Där läser jag gärna.
I somras blev jag överlycklig när jag fann hennes nyaste diktsamling i bokaffären i Trondheim. För ett par år sedan hade jag inte känt till författaren alls. Lille söster - en annan av de fina norska bokbloggarna - har äntligen vaknat ur Törnrosasömnen!
Efter att ha läst diskussionen hos Vixxtoria om manliga respektive kvinnliga bokbloggare tvekar jag nu, men Bernur var en favorit redan innan nyss nämnda Lena K E lyfte fram honom. Ssällan läser jag så välformulerade inlägg som här. Den analytiska skärpan skulle jag vilja hitta hos mig själv. Dessutom inbillar jag mig att han öppet, fast inte utan viss stolthet, fnyser lite åt att vara utnämnd så här.
Att hon orkar! Tänker jag ofta när jag läser hos Vixxtoria. Där finns något slags skön galenskap som får mig, som jobbar bland böcker, att känna mig rejält blasé. På något retfullt vis kittlar de olika sortens ofta charmfulla inläggen och jag påminns om hur brinnande jag skulle kunna vara. Om jag orkade.
Så där. Det får räcka.
Tack. Jag blir ju hemskt glad över det här. Tror jag, åtminstone. Är det bra att jag får dig att känna dig blasé? (Vad innebär det? Får jag dig att bli _trött_ på böcker? Eller på bokbloggsnördar som skriver om dem...) Men jag gillar det där med skön galenskap. Det tror jag att jag förstår.
SvaraRaderaAngående diskussionen om nätverking och kontakter mellan manliga och kvinnliga bokbloggar så hoppas jag verkligen att den inte får dig - eller någon annan - att inte ge Bernurs fina blogg en utmärkelse. Det var inte precis min tanke med att lyfta upp diskussionen ur kommentarsfältet!
Varsågod! du ska vara glad :-)
SvaraRaderaOch Bernur fick ju sin utmärkelse han med...
Som arbetande på bibliotek önskar jag ibland jag hade lite mer "go" i inställningen till böckerna omkring mig. Samtidigt som det är skönt att efter 10 år som bibliotekarie se att det att brinna för böcker o läsning finns att hitta också på andra ställen. Som i bloggvärlden.
Även Butter gav Bernur utmärkelsen, så lottlös är han ju inte precis.
SvaraRaderaOch så förstår jag vad du menar med blasé. Och mm jag ska kommentera det där (och det avstår jag så klart inte ifrån), så är jag själv hemskt glad över att jag inte jobbar på ett bibliotek hela dagarna. Jag skulle inte heller orka vara entusiastisk och nördig då. Jag njuter verkligen av att kunna skriva om de läsupplevelser som jag vill berätta om, och strunta i resten. För mig är det nog den bästa lösningen.
Man kan ju se de här priserna som en klubb för inbördes beundran, men nog är det en bra chans att uppdatera sin bloggläsningslista lite! Även om många återkommer så dyker det nästan alltid upp något nytt guldkorn för mig när jag läser andras nomineringar!
SvaraRaderaJag är lite tveksam till sådan här inbördes beundran, samtidigt som jag inte har ngt emot att visa min uppskattning. Och hellre klappar på axeln än avund och tävlande. Och just så - ett bra sätt att hitta nya bokvänner på.
SvaraRaderaVixxtoria: Formulerade om lite i inlägget så det blev lite tydligare (i a f för mig :-))
Hermia, ett glatt tack!
SvaraRaderaJag tycker så mycket om att ta del av dina spännande tankar runt din läsning och de samtal som uppstår här på¨"Heria says".
Vilken underbar bibliotekarie de har fått i din hemstad, lyckostarna!
lena kjersén edman
Fullbokhylla: "Klubb för inbördes beundran-känslan" uppstår ju i fall det finns många som känner sig utanför och vill vara med, men inte kan ta sig in. Det kan säkert finnas någon som saknar gemenskapen, men jag hoppas (och tror nog även) att det finns utrymme för många bokbloggare till. De flesta tycker jag verkar ha lite olika cirklar, vilket gör att såna här utmärkelser sakta sprider sig vidare.
SvaraRaderaDet svåra är – tycker jag – inte att visa andra uppskattning (jag försöker göra det så ofta jag kommer åt och andan faller på, genom länkning eller genom att kommentera), utan att just blogutmärkelser skapar förpliktelser. Om man ska välja ut sju bra (vilket inte är särskilt svårt), så betyder det också att man väljer bort andra. Bokbloggare är väldigt rättvisa tycker jag dock – många skriver explicit att de väljer bort en del favoritbloggar för att de fått awarden från dem, eller för att favvisarna redan fått awarden från någon annan. Gracerna sprids så jämnt det är möjligt.
Och jag tycker mycket om att man blir uppmärksammad på nya bloggar via länkningar från någon av sina favoritbloggar!! (Jag har hittat flera stycken som jag nog aldrig sett tidigare genom sista veckans utmärkelser och det enda som är negativt med det är att jag måste sova mindra på nätterna.)
Men det är svårt det här. Varför ska det vara så komplicerat att ge kärlek till någon? Och innebär det med nödvändighet att vi måste tolka blogghyllningar som att vi väljer _bort_ andra bara för att vi lyfter fram några få?
Och Hermia förresten - jag håller med om att det blev lite tydligare. Fast nu förstår väl ingen min inledande undran om varför jag fick dig att känna dig blasé. ;-)
SvaraRaderaSpana in i min blogg, så har jag gett dig en liten award. Tjusigare kan det knappast bli!
SvaraRaderaTack kära Hermia, jag blev alldeles tårögd. Jag skulle så gärna vilja träffa dig också och prata böcker. Hoppas att det kan bli någon gång. Jag instämmer för övrigt i vad Lena Kjersén Edman säger ovan- de ska vara glada i din hemstad över ditt engagemang och ditt sätt att sprida läsglädje!
SvaraRaderaTack snälla Hermia- jag blir så glad!! Inser att det knappast gått förlorat, men vill igen säga vad kul jag tycker det är att ha hittat in i bokbloggossfären- och detta utan att ens ha en egen blogg...Det finns egentligen bara en enda förklaring till att så inte är fallet(ännu...), och den är att jag helt enkelt inte känner att tiden räcker till. Men jag tycker oxå att kommenterandet och gensvaren jag får räcker jättebra för mig! Äntligen har jag hittat andra liksinnade själar som ligger på samma nivå i läsandet & som delar passionen. Se´n vill jag gärna bidra till "blasédiskussionen" : jag förstår precis vad du menar i detta att dagligen vara omgiven av en bokmiljö och att man då ibland upplever en viss mättnadskänsla ;-)
SvaraRaderaMen trots att jag i snart 9 år nu jobbat i bokhandel, drivs jag forfarande av en aldrig sinande kärlek till böcker.(Att jag däremot ibland blir sjukt trött på-vissa-kunder,det är en annan diskussion....)Och lusten till läsning verkar vara outtömlig hos mig, jag får så många impulser hela tiden till nya författarskap som leder vidare till nästa & nästa...Och slutligen: bokbloggsvärlden har gett mig ytterligare en kick i läsningen: att kunna DELA upplevelserna gör ju det hela än roligare! Så tack igen:-)
Du har fått ännu en Award, det är du väl värd.
SvaraRaderaÅh, tack: "sällan läser jag så välformulerade inlägg som här. Den analytiska skärpan skulle jag vilja hitta hos mig själv. Dessutom inbillar jag mig att han öppet, fast inte utan viss stolthet, fnyser lite åt att vara utnämnd så här." Det är flott, tycker jag allt. Fast jag fnyser inte direkt - det är bara så att jag inte riktigt fattade att meningen var att man skulle vidarebeordra och göra en egen lista. Om andra vill uppmärksamma det jag gör så är det OK, jag blir rentav glad, men det är inget som styr vad jag gör på bernur, att jag känner att jag gör vissa saker för att jag måste. Men jag blir glad över att bli nämnd i dessa sammanhang, och att så många ändå är intresserade. Sedan är det inget självändamål för mig att nå så många läsare som möjligt; jag försöker att inte anpassa mig eller att skriva saker för att nå effekt. Jag blir ofta förvånad över vilka saker som får mest uppmärksamhet.
SvaraRaderaSedan är det ju en annan sak, apropå en sak Vixxtoria antydde, tror jag i en kommentarstråd, att jag faktiskt läser en del utan att känna mig nödgad att kommentera överallt ...
Tack kära luttrade kollega!
SvaraRaderaVarsågod Bernur! Nickar instämmande åt dina ord angående bloggandet och förhållningssättet till det - precis just så! Därför blir jag också förvånad över att dels andra faktiskt läser och dels ger sådana här utmärkelser (vad du gör med den (om något) bestämmer du själv.)