Så är Friedrich i all sin (tidigare) bortglömdhet var mans konst. En bit storverk att hålla i handen.
Om utställningen, som pågår till 10 januari, finns en fin innehållsrik text hos Kulturdelen.
onsdag 30 december 2009
Konst i handen
I lördags åkte jag till Stockholm för att se Nationalmuseums utställning med verk av Caspar David Friedrich (1774–1840). Den tyske konstnärens målningar är mångbottnade - på samma gång lyriskt skimrande vackra som eftertänksamma om livets förgänglighet. Hans verk finns inte i svensk ägo, utställningen bygger på inlånade målningar. Däremot finns hans konst att beskåda på ett par svenska bokomslag. Mitt seende har nog blivit selektivt efter utställningsbesöket för böckerna lyser mot mig på biblioteket.
Så är Friedrich i all sin (tidigare) bortglömdhet var mans konst. En bit storverk att hålla i handen.
Om utställningen, som pågår till 10 januari, finns en fin innehållsrik text hos Kulturdelen.
Så är Friedrich i all sin (tidigare) bortglömdhet var mans konst. En bit storverk att hålla i handen.
Om utställningen, som pågår till 10 januari, finns en fin innehållsrik text hos Kulturdelen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hmmmm...vad tyckte du egentligen? Känns inte hans målningar en aning kitschiga (utan att vara förringande) jag tänker Harlequinomslag varje gång jag ser hans romantiska målningar...
SvaraRaderaGott nytt år, vännen
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVad jag tyckte egentligen? Jag tyckte mycket om hans målningar och såg nog inte den kitsch du beskriver. Snarare det meditativa, kontrasterna mellan ljus och mörker, liv och död men ingen kitsch eller prålighet. Kan det tänkas vara så att hans konst lider av att ha imiterats? Att den sk hötorgskonsten skuggar de ursprungliga målningarna?
SvaraRadera