fredag 21 oktober 2016

Hustrun och kulturmannen

Det är på flyget till Helsingfors Joan bestämmer sig. Hon ska lämna sin man sedan många år. Men nu är de på väg till en prisutdelning, maken Joe som är en uppburen författare ska ta emot ett fint litterärt pris, nästan lika fint som Nobelpriset.
Meg Wolitzer berättar rappt, smart och snyggt om en relation som nog alltid varit i obalans. Vi lär känna Joan och Joe vid tiden för deras första möte - han lärare, hon student, båda aspirerande författare. Joe lämnar fru och bebis för Joan, ett mönster som upprepas även om de stannar kvar hos varandra. I alla fall fram till bokens nu.

Förutom relationen mellan makarna finns här författaravund och svettiga nätter i väntan på att samtalet om det stora priset ska komma. För mig blev det en riktig metaläsning eftersom jag läste romanen dagarna innan Nobelpriset skulle tillkännages och förhandsspekulationerna var som livligast. Kanske är bokens Joe en av de pinsamt indignerade stora amerikanska berättarna? Eller.. hur står det egentligen till med Joes litterära begåvning?

Jag tycker så mycket om den här boken! Viker små hörn fast det är en lånebok. Småskrattar ibland, blir så arg ibland - läser verkligen med texten. Gillar till och med hur Joan som är bokens berättarjag diagnosticerar oss Nordenbor.

Hela Norden är förtjusande med sitt isfiske och sin snö, men alla hade hört talas om finnarnas, norrmännens och svenskarnas inrotade dysterhet: deras supande och inbitna olycklighet, deras vemodigt klagande sånger och förstämda mörker mitt på dagen.  

Det är ju också en bok om "kulturmannen" eller om hans kvinna, hustrun. Det är roller och rollspel som når långt utanför äktenskapet. Och jag ser vid sidan om romanen ett inspelat samtal från bokmässan om den här mannen - det är Ebba Witt-Brattström, Lena Andersson och Åsa Beckman som språkas. Så tar boken vid,  ofta hakar litteraturen jag läser för stunden in i det andra. 

Jag förstod inte vem som skulle kunna tycka om en skrävlande kvinnlig författare. Vilken man skulle stanna hos henne och inte känna sig hotad av hennes omåttligheter, hennes ilska, hennes lynne, hennes talang? Vem var han, detta fantasifoster, en ohotad make som ändå var attraktiv och stark i sig själv? 

Det är svårt ge omdömen om saker och ting som inte förminskar, kapslar in. Enklast att säga: Läs, läs, läs.

4 kommentarer:

  1. Låter som en bok för mig! Jag missade tyvärr henne på bokmässan, hade gärna lyssnat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den här borde du gilla! :) Skulle nog funka fint i en bokcirkel förresten.

      Radera
  2. Jag tyckte också om den! En positiv överraskning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev också glatt överraskad av den!

      Radera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!