lördag 2 augusti 2014

Rapport från en lässommar

Innan semestern bekymrade mig bristen på läsuppslag och på hett efterlängtade högar. Kanske skulle det här bli den minst litterära ledigheten någonsin? Nu sitter jag med en hög böcker bredvid mig, böcker som blev läste under de varma och arbetsfria sommardagarna - en trave som bjuder på fina läsminnen...

Den första veckan i juli, under den stora resan börjar jag läsa Garp och hans värld av John Irving som fick mannekänga i den hyrda lägenheten. 
Så här i efterhand inser jag att handlingen blivit till ett töcken i mitt huvud, jag har svårt att dra mig till minnes enskilda episoder och kan bara återge innehållet i den i väldigt stora drag. För mig är det ändå ett positivt tecken (även om jag önskar mig ett lite bättre bokminne) på att romanen jag läst varit ovanligt innehållsrik och infallsrik och så vill jag gärna ha dem! 

Inledningsvis möter läsaren Jenny som vill ha ett barn men absolut ingen man och som efter lite list sätter Garp till världen. Garp och hans mor lever i något slags symbios och när båda skrivardrömmar. Jenny blir så oplanerat en feministisk förebild och Garp så småningom en gift familjefar och författare. Relationsförvecklingarna är många och oväntade, handlingen svänger mellan tragedi och komedi och jag njöt rätt igenom romanen. Nu (eller kanske senare i höst) vill jag bra gärna läsa mer av Irving (har tidigare läst Ciderhusreglerna och Den fjärde handen)! 

På stranden (när senast badade jag så mycket som i sommar?) började jag passande nog en torsdag med att läsa Torsdagsänkorna av Claudia Pineiro. 
Romanen inleds dramatiskt med att tre män hittas döda i en pool i ett tjusigt villaområde skyddat av stängsel i Buenos Aires. Varje torsdag träffades männen för att äta middag, medan fruarna höll sig på annat håll. Vad som lett fram till den tragiska händelsen berättas ganska raffinerat med olika röster, där en tillhör en mäklare med bra koll på  de boende i området. På ytan är det polerat och så tillrättalagt det kan bli medan de verkliga förhållandena (t ex de ekonomiska) hålls hemliga, skyddade av något slags inbyggt system av lögner. Historien hinner till slut upp sig själv och författaren är tillbaka i nuet - hos de avlidna och de som är kvar. Författaren har byggt upp en roman som är svår att släppa, och också lite svår att orientera sig i på grund av de många namnen men lite extra bläddrande fram och tillbaka var romanen väl värd.

För fem kronor köper jag Kurt Vonneguts Burfågel på en loppis hemma i Gävle 
och under ett par dagar, vid Lövvattnet i Västerbotten, tar jag del av Walter F Starbucks märkliga levnadsöde, bland annat som fängelsekund. Vonnegut är en galen berättare och jag nästan känner hur huvudet vidgas och tänjs ut när jag läser. 

inhandlar jag bland annat Ingenting oroar Coco Chanel efter midnatt som ingår i samlingen "Reportagets mästare", utgivna av Ordfront. I det här fallet är det Djuna Barnes texter som samlats, mer känd är hon kanske för Nattens skogar men det var som krönikör och tidningsskribent hon började. Efter ett fyndigt förord som berättar om författaren läser jag hennes texter som handlar om först New York och sedan om några år som Barnes tillbringade i Paris, texterna är ungefärligen tillkomna under åren 1913-31. Barnes ger sig ut i New York och försöker se sin stad med den utanförståendes blick vilket inte är helt lätt "man tvingas bli främling i sitt eget hus för att kunna beskriva det med den rätta nyansen."

Barnes är intressant både i sig själv och som ett ögonvittne från tiden och städerna hon levde i, och så kände hon ju de andra stora T S Eliot, Sylvia Beach mfl mfl och hon var nära vän med Dag Hammarskjöld. Texterna är poetiska, drastiska och till dem hör författarens egna illustrationer. 
Mest tagen blir jag av reportaget som beskriver hur Barnes helt frivilligt låter sig tvångsmatas - för att kunna skildra vad hungerstrejkande brittiska kvinnliga rösträttsaktivister utsatts för. Det är journalistisk med livet som insats.

När jag hälsar på i Feelgoodbiblioteket och tittar runt bland böckerna hittar jag  (i fönstret?) en bok som Feelgoodbibliotekarien redan läst nämligen Och snön smälter på Hester Street av Daisy Waugh. Boken får resa med mig hem.
Så är jag strax i Hollywood i denna fiktion som glatt leker med verkligheten och låter Greta Garbo och Charlie Chaplin m fl inneha biroller. Huvudpersonerna - Max och Eleanor - är dock hittepå även om de placeras i verklig och trovärdig miljö. De gör en märkvärdig klassresa från eländiga förhållanden i det fattiga och farliga New York till filmens glassiga värld där de både röner stor framgång. Det är med andra ord en verklig framgångssaga. Men paret har mer i bagaget, t ex minnet av en en gång försvunnen dotter. Och lyckan och lugnet vill aldrig riktigt infinna sig för det är strax dags för börsen att krascha. 

Romanens styrka tycker jag ligger i skildringen av dels det tidiga livet i New York, vilken arbetarskildring! och dels av det sprakande Hollywood-livet. Författaren förmår gestalta två ytterligheter väl. Men historien om dottern och det omständliga sätt den berättas på har jag lite svårt att engagera mig i, och det är synd eftersom den upptar så stor del av romanen. Det kan låta bakvänt men trots eländeseländet så blir det i slutklämmen det lite för sockrat för mitt lite mer cyniska jag.

Ut från det söta antikvariatet i Norberg 
och dess sorterade oordning kommer jag, en kvav dag när åskan mullrar i större delen av landet, ut med P G Wodehouses Åska i luften
Jag älskar verkligen tv-serien baserad på historierna om Jeeves och Wooster och har länge velat läsa något av författaren. Den här godingen handlar dock inte om radarparet utan om ett gäng människor som av olika anledningar strålar samman på Blandings slott. Här är förlovningar med förhinder, en stöldbegärlig sugga, trilskande släktingar och inte minst ett manuskript som absolut inte får komma på villovägar. Det är, om inte en skrattfest från pärm till pärm så en underhållande läsning, dock i viss mån lite väl präglad av sin tid. Jag tror i bakhuvudet under antikvariatsbesöket jag hade Kulturdelens/Jenny B:s litterära möte med slottet.

Snipp snapp snut så var semestern slut. Augusti månad har jag inlett med att äntligen läsa John Williams återuppväckta Stoner som jag just nu smälter. Mer om den kanske senare.

1 kommentar:

  1. åh, vad fint sagt om Vonnegut! <3

    älskar Slakthus 5, men har ofta svårt att ta till mig övriga verk. ska prova 'Burfågel'

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!