Det är lätt att tänka på Liberty som en av biståndsromanerna som kommit den senaste tiden. Men vad innebär egentligen epitetet "bistånds.."? Säkert helt olika saker för de olika skildringarna. Jakob Ejersbo låter två killar berätta växelvis under en tio-års period. Den ena är en vit dansk och bor i Tanzania med sina föräldrar. Den andra är svart och arbetar åt en svensk familj. De båda lär känna varandra, i en ojämn vänskap som ska komma att utsättas för stora prov.
I romanen sätts strålkastarljuset på ett land och på relationer som skapar korruption, dubbelmoral och skenhelighet. Samtidigt berättas om två pojkar som blir unga män. Den ena drömmer om Europa, den andre drömmer om att bli discokung i Tanzania. Det är hett, det är stökigt, det är rått. Spriten och ciggen är alltid nära, likaså längtan efter en varm kropp. Det är 800 snabba välskrivna sidor av en författarröst som tystnade alltför snabbt.
Så spännande du beskriver den här romanen. Blir lässugen men längden avskräcker...
SvaraRaderaLåt inte längden avskräcka - det är ett så bra flyt i berättelsen och språket att inte en sida kändes som en för mycket. Jag blev dock lite generad under vissa delar av läsningen..
SvaraRaderaJa, jag blev också lite generad ; )
SvaraRaderaJag hade gärna läst ytterligare ett hundratal sidor... Ibland kan det kännas att romaner är för långa för författaren inte vet hur han/hon inte vet hur det ska sluta. Utan bara skriver på. Ejersbo hade inte det problemet.