söndag 22 juni 2008

Dassoteket invigt

Tre dagar i stugan på ön - en lisa för själen! Dessutom ett ypperligt tillfälle att ta sig an lite facklitteratur som annars har en tendens att bli oläst. Började med att avsluta Aleksander Motturis essä Etnotism. Han vrider och vänder på begrepp som "mångkultur" och hans inställning till satsningar som mångkulturåret är kritisk. Det skadar mer än gör nytta. Kanske är jag alldeles för välvillig i mitt mångfaldstänkande men jag har svårt att se alternativen, förstå hur Motturi menar att vi ska göra och tänka istället. En intressant läsning dock för alla som vurmar för det multikulturella, för världsmusiken och kulturblandningar. Motturi väcker tankar och faktiskt en del irritation också.

Och så är dasset invigt.


Först ut i bokhyllan är samlade texter av Tage Danielsson samt Vårkänslor som är en seriebok av Claire Bretécher med bl a ett roligt bildberättande om två tampongprovande, fnittriga tjejer. Insåg dock att det inte är så läsvänligt ljus på dass.

torsdag 19 juni 2008

I morgon drar Hermia

till stugan och dasset på ön. Det blir definitivt en helt bloggfri helg eftersom där varken finns el eller nätverk, i alla fall inga virtuella nätverk.
Glad midsommar!

onsdag 18 juni 2008

Blablabla och nostalgisk efterlysning

På jobbet ser jag biblioteksbesökare bunkra läsning inför sommaren, digra högar nu när lånetiden är förlängd. Själv gör jag tvärtom. Jag rensar hemmet från biblioteksböcker. Nu ska jag läsa de där fina inköpta böckerna, de inbundna nya och de jag köpt i pocket då och då under det senaste året. Märker att bokinköpen blivit fler den senaste tiden (har, kära nå'n, bara en stämpel kvar innan gratisbok på Pocket Shop). Kanske på grund av (eller tack vare beroende på hur man ser det) bloggläsandet. På något märkligt sätt lockar bloggar inte bara till läsning utan även till shopping, för att ha här och nu och i hyllan. Större delen läsningen recyclar jag dock den gemensamma bokägan. Nu ligger böckerna där i hyllan som lockande karameller. Vill sluka dem alla nu med en gång!

Medan jag skriver kommer jag att tänka på ett bokmärke jag hade på kanske 80-talet. Tror det var reklam från Bokia. Märket föreställde en uggla, gul och röd. En text var skriven på ugglan som gick ungefär så här:

Vissa böcker läser man långsamt
andra slukar man hela..

Någon som känner igen beskrivningen, minns texten?

Minaret

Förundrad inser jag att jag läst inte mindre en fyra riktigt bra böcker direkt på varandra. DET hör inte till vanligheten för kräsen-Hermia.

Leila Aboulelas Minaret är en gripande och fin skildring om en ung kvinna, Najwa. Hennes liv genomgår en stor förändring på grund av dramatiska händelser i hemlandet Sudan. Hon flyr tillsammans med mor och bror till London där hon tvingas se sin familj bryta samman. Najwa får till sist helt på egen hand bygga upp en ny tillvaro, en tillvaro som överskuggas av det förflutna. Från att ha varit en sekulariserad överklasstjej i kortkort som hänger på klubbar i Sudan väljer Najwa att bli en hängiven muslimskt troende kvinna i London.

Det är en roman om att välja att tro. Men det är också en roman om relationer. Fyra män spelar på olika sätt en stor roll i Najwas liv - hennes far, hennes bror, revolutionären Anwar samt den troende Tamer bror till Najwas arbetsgivare - ingen av relationerna är enkel. Alla vållar på något sätt smärta. De mer tillfälliga sammanhang Najwa befinner sig i ersätter hennes familj som hon saknar. Det finns en sorgsenhet över historien som speglar de förluster av kära människor som Najwa drabbats av.

En sekvens som jag fäster mig särskilt vid, kanske för att jag aldrig kommer att få vara med om det, är när Najwa tillsammans med några andra kvinnor firar slutet på Ramadan. Under festen ser Najwa sina väninnor för första gången utan slöja. Författaren låter henne reflektera över slöjbärandet, som är så olikt hennes tidigare liv.

Det här är ingen maskerad. Men det är som att slöjan är den uniform, den officiella utomhusversionen, av oss. Utan den exponeras våra karaktärer.

Jag gillar romanens känsla av äkthet, jag gillar det lite drömmande språket och inflikningarna med ord på arabiska. Boken beskrivs av förlaget som en halalroman vilket Lisa utvecklar hos sig. I stora drag innebär det att romanen skildrar islam inifrån, det är med andra ord en skildring som är motsatt de romaner där islam beskrivs som något att bryta mot, göra sig fri ifrån. Oavsett det vettiga i att dela in litteratur i genrer är det ett intressant tema.

Det finns något, för mig kanske exotiskt, vilsamt över skildringen av bönelivet. Islam skildras med kärlek, det handlar om förståelse, om frid. Utan att förringa den religiösa betydelsen verkar det överhuvudtaget sunt och riktigt att stanna upp en stund några gånger varje dag. Att på bestämda tider vidga livet, låta det genomsyras av något större. Så lätt bara jobba på, hålla farten uppe. Så mycket svårare göra motsatsen. Tar ni där ute verkliga pauser (alltså förutom lunch och kanske någon liten fikarast) under dagen? Lyfter ni blicken ibland, släpper det ni håller på med? Rökning är inte min grej men rökarna tar i alla fall pauser...


Intervju med författaren

måndag 16 juni 2008

Slogan!

Tack till er 19 som röstade i sloganenkäten!

Att läsa är att leva
12 (63%)

Böcker får mitt liv att växa
6 (31%)

Jag läser helst i rörelse
1 (5%)

I min stad finns s k stadstavlor (affischplatser lite här och där) där bland annat kommunens verksamheter under ett par veckor i taget kan visa upp sig. Nu har badhuset reklam för billigare badkort. I höst är det bibliotekets tur. Idéerna kring vad som ska finnas på dem har varierat - ett tag handlade det om att lyfta fram det okända biblioteket. Sedan svängde tanken och vi kom fram till att vi som jobbar där ska bli mer personliga... Inte privata. Personliga. Ett led i detta var att ha varsin sentens på tavlan. En av de tre jag ville ha synpunkter på ligger mig extra varmt om hjärtat, kanske för att jag formulerat den själv. Tyvärr var det också den mening minst antal personer tyckte var vettig:

Jag läser helst i rörelse

Jag undrar förstås vem den människa (5%) som valde den är...

Det är kanske tur att vi återigen ändrat inriktning på budskapet.... Varför varför försöker vi ens vara kreativa så här nära inpå semestern?

Det finns annars en del att vara stolt över i Gävle. T ex denna svensk-kurdiska tidskrift, Sirwan. Tyvärr, för oss som inte kan kurdiska, finns inte den svenska versionen på deras hemsida.

söndag 15 juni 2008

Bakom dörr med hjärta

Hermia har ett alldeles eget utedass med tillhörande stuga. Eller egentligen är dassen två. Ett som är på väg att falla sönder och ett som är på gång att bli riktigt fint. Det senare går just nu igenom en så kallad "extreme dassmakeover".
Före


Dasset är också en plats förknippat med läsning. En liten hylla i mitt är tänkt att rymma något läsbart. Men om man inte vill ha damtidningar (eller för den delen herrtidningar) eller fåniga böcker som t ex Herrarnas dassbok - vad kan man då tänka sig? Ska det bli värsta finlitterära dasset eller ska innehållet vara något mer lättillgängligt? Ska böckerna tilltala dassets stolta ägarinna i första hand eller ska det vara ett mer gästtillvänt urval? Vad säger ni - vad är den ultimata dassläsningen?

fredag 13 juni 2008

BookDesire

Axiell (som gör systemlösningar åt bibliotek) lanserar en ny sorts katalog. Här ska man kunna söka böcker efter vad man är sugen på att läsa - genom olika parametrar väljer man om det ska vara roligt-allvar; stad-land etc. En motsvarighet finns i Norge. Axiell kallar sin variant BookDesire. Jag kan inte låta bli att tycka att det låter lite, tja, syndigt. Fast på ett bra sätt. Tror jag i alla fall. Jag antar att det handlar mer om hur jag tolkar det engelska ordet än vad de faktiskt avser. Eller?

1.
desire [di'zaig] subst. 1 önskan, längtan; begär, åtrå


2 önskemål
· verb önska, längta efter; begära, åtrå, if desired om så önskas


Enligt ne.se

Detta

måste fler få ta del av!

Min bild från fästmannens båt ynglar av sig, tolkas till konst här hos Signe. Hermia tittar rörd på fina målningen. Se och njut. Känn havets salta vågstänk.

onsdag 11 juni 2008

London Calling

Om några veckor packar Hermia väskan för att åka till London. Jag har varit där tidigare, men det är några år sedan jag var där en följd dagar. Och för första gången har jag, tillsammans med fästman och bror, tänkt mig till Oxford. Smyga runt på förbjudna gräsmattor i Morses fotspår. Cabaret ska vi också hinna med att se. Och tänk om vi hinner med Brick Lane också?

Kanske blir det också lite tid för tittande i affärer. Jag är nyfiken på varuhuset Liberty med dess Morrismönster. Någon som varit där? Och så behöver jag hjälp med ett par saker:

Särskilt en pryl vill jag gärna ha med mig hem därifrån: en vacker, riktigt engelsk, flaska med väldoftande badskum/badolja. Så, någon som vet vart jag enkelt kan hitta det, utan att behöva leta mig runt i myriader av butiker?

En vacker, mysig, bohemisk bokhandel skulle också vara trevlig att besöka. Någon som inte är fem våningar stor. Tips?

Amerikahuset

Precis som Lena, i en kommentar till ett inlägg längre ned, var jag också mycket förtjust i Sven Olov Karlsson debutroman Italienaren. I det lugn och det vemod som jag framkallar i minnet. Nyss läste jag ut hans nyaste Amerikahuset, även den en roman att tycka om.

Vi rör oss i två parallella tider. Under mitten av 80-talet följer vi de unga mjölkbönderna Eddy och Magnus. Mellan de båda finns Liselotte - som ett kitt och ett spett. I nutiden följer vi en man nyss utsläppt från fängelset där han tillbringat de senaste 20 åren. De båda historierna hänger nära samman och tvinnas också ihop med händelser längre tillbaka i tiden. Det förflutna ii dess olika skepnader kommer i kapp nutiden - vad segrar eller förlorar? Hämnden eller förlåtelsen?

På ett självklart sätt med ett självklart språk berättas en historia som griper tag, stannar kvar.

Hemmavid

pratas det som biblioteksut/till/nybyggnad, och i delar av landet är nya bibliotek som glasskulpturer. Men så här kan ju bibliotek också se ut - schysst ställe för böcker och människor! Letar mig via Dipsolitteraten till att biblioteket finns i Döbak, Norge, och är byggt 1730. Som bibliotek har det använts sedan 1979.

I väntan på upplösningen

Det är inte många sidor kvar nu av Amerikahuset. Jag hade verkligen velat förlänga sovmorgonen lite lite till för att ta reda på hur det går. Det kryper i mig, det smyger i boken - det finns en lågmäld spänning av stora mått i Sven Olov Karlssons andra bok. Men nu får jag ge mig till tåls och vänta på upplösningen tills efter kvällspasset på bibblan och middagen med fästmannen. Det känns för övrigt finfint att äntligen ha hittat några riktigt bra böcker - som jag inte tvekat att avsluta.

tisdag 10 juni 2008

عربية

Medborgarskolan i min stad kommer att ha en nybörjarkurs i arabiska i höst! Fattar ni vad roligt - arabiska! Tänk att kunna tyda åtminstone en minibråkdel av de vackra tecknen, att kunna kommunicera lite på ett världsspråk, som finns i stora mängder i landet. Mina språkkunskaper begränsar sig annars till ok engelska, outvecklad skolfranska och tyska samt till att inbilla mig att jag kan t ex beställa mat på italienska*. Italienska som jag också tappert försöker lära mig i ett långsiktigt njutningsfullt projekt.

Kanske kurslusten är ett utslag av den vårliga upprymdheten och energin men jag hoppas inte höstglåmigheten eller för den delen arbetsschemat kommer att hindra mig. Om inte till hösten så till nästa vår? Snälla jag, lova mig att försöka.

*Under mitt första besök i Italien, närmare bestämt i Fiesole utanför Florens, gav jag mig på att beställa en kall kaffe på italienska (en frappé). Det var i alla fall vad jag trodde. Till bordet kom en förvånad kypare med ett glas kall mjölk. Jag lyckades på något sätt, med högdragen min och generad inför min nyfunne fästman, få det till att jag minsann beställt en kaffe latte - och inte en latte fredo.

Waltic

Det här måste väl ändå vara bland det absolut mest spännande och viktiga som händer i den litterära världen i år? Förklädd till författare, översättare eller forskare skulle jag vilja vara där. Lyssna på alla intressanta talare och insupa deras kunskap och klokhet.

söndag 8 juni 2008

Jennifer Aniston

inspirerar huvudpersonen i Ser mitt huvud tjockt ut i den här? att bära slöja på heltid. Amal som hon heter bor i Melbourne, är muslim och kallar sig "australienare med bindestreck" - en australiensare med en dubbel eller flerdubbel kulturell identitet.

Förutom det vanliga tonårsbrottandet med frågan "Vem är jag?" tvingas Amal ta ställning till sig själv utifrån vad andra tycker om henne. Det är efter 11 september men samtidigt som terrordådet på Bali. Ett dåd som gör att allas blickar riktas mot Amal, som förväntas agera som förklarare till andra människors handlingar. Hon blir ett slags syndabock, i likhet med huvudfiguren i Den ovillige fundamentalisten.

Boken är annars underhållande skriven och full av referenser till dagens populärkultur. Här finns de sedvanliga kärleksbekymren, relationen till vännerna etc. Men här finns även komplicerade föräldrar-barn relationer som ger en komplexitet åt berättelsen. Kanske är det för många ingredienser men det är bra skrivet, intressant och roande. Men det är också förfärande att ta del av allt Amal behöver gå igenom p g a hennes val att bli slöjbärare och i det ytttre ge uttryck för sin tro.

Översättaren tycks tyvärr ha en förkärlek för ordet "genmäle". Det kryllar av just det ordet, som inte ligger rätt i min mun och knappast i en tonårings heller. Jag undrar vilket ord författaren Randa Abdel-Fattah använt i sin ursprungliga text.