lördag 21 februari 2015

Timme noll - Romanprisläsning

Det är timme noll, kriget är slut, allt har fallit och livet börjar om. Kriget pågår såväl mellan nationer som mellan människor och inom människor. I Lotta Lundbergs roman Timme noll berättar omväxlande i tre spår om tre kvinnor, med en av dem som ett sammanlänkande kitt.
Läsaren tas till Berlin 1945 där författaren Hedwig Lohmann försöker leva med vikande känsla och med oro för vad som kan ha hänt dottern  som hon, utan att förstå vidden av sitt handlande, svikit. Så växlar perspektiv och miljö till 80-talets Uppsala och till en ung kvinna, tjej, som med psykologens hjälp försöker hitta ut ur sig själv. Det tredje spåret utgörs av Ingrid som 2004 lämnat sitt arbete för att flytta med sin tilltagande demenssjuka man till en lugn ö där han kan fortsätta verka som präst. I Ingrid växer bitterhet, ilska och sorg när plötsligt också en annan människa tränger sig mellan makarna. Som om inte sjukdomen vore nog.

Timme noll är en roman med mycket starkt skildrade personer som i olika grad krackelerat och/eller sett omvärlden gå i bitar. Mest tyngd finner jag i skildringen av Hedwig Lohmann vars agerande väcker många tankar och känslo. Porträttet av Hedwig, har jag förstått är modellerat efter journalisten och författaren Cordelia Edvardsons livsöde. Bilden av Ingrid tycker jag är något styltig, författaren är avståndstagande är kanske inte så förtjust i sin figur? Delarna om den unga kvinnan bryter av från de andra genom att ha en jag-berättare,  de avsnitten har annan slags nerv och direkthet än de övriga två. 

Det är tre kvinnor, tre döttrar, två av dem är mammor, en av dem är fortfarande ett barn. Hedwig har gjort det förbjudna, låtit konsten och rädslan gå före sitt barn, Ingrid är kränkt in i själen medan det unga berättande jaget låter det inre utageras. Vad får man som kvinna göra? Vad är sjukt, friskt, ok i andras ögon? Vad hålls inom och vad ventileras ut? Varje spår i boken väcker egna frågor och tankar. 

En bra, stark och bitvis lite ojämn roman tyckte jag att Timme noll var. Nominerad till Romanpriset i Sveriges radio är den.


Läst hittills:

Den andra kvinnan av Therese Bohman

Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren

5 kommentarer:

  1. För mig var berättelsen om den unga flickan som griper tag mest av allt. Kanske var det jag-berättelsen som gjorde det. Ingrid är den som jag också har svårast för att ta till mig, spännande tanke om att författaren kanske inte gillar henne särdeles. Håll nu koll på Kulturkollo veckan innan utdelningen. Måhända kan du hitta något intressant där ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så spännande, ska hålla koll på kollo! Någon gång ska jag läsa Edvardsons egna ord också.

      Radera
  2. Jag är väldigt förtjust i det mesta som Lotta Lundberg skriver. Innan jag skrev en recension om "Timme Noll" i Västerbottens-Kuriren lyssnade jag på en trialog på Teater Brunnsgatan runt romanen med inlägg av Caroline Krook, Eric Schuldt och en psykoanalytiker (som jag har glömt namnet på.) Alltså en religiös, en kulturell och en psykologisk ingång till berättelsen - det var oerhört givande.
    Ibland skriver Lotta Lundberg i Svenska Dagbladet Bland annat har jag där läst en fantastisk artikel av henne om Angela Merkel och dagens och gårdagens Tyskland.
    Lena Kjersén Edman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Lena! Det samtalet hade jag gärna hört, med de olika ingångarna. Har nog bara läst Ön av författaren, innan den här.

      Radera
  3. http://www.kulturkollo.se/2015/03/04/timme-noll-intervju-med-lotta-lundberg/

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!