måndag 28 februari 2011

"Mina läsare och jag har aldrig trott på minnet."

Plötsligt när jag ligger i hotellsängen och läser kommer jag på att jag visst har en nu levande favoritförfattare. Att det visst finns en författare som skulle kunna göra mig "starstruck".
Torgny Lindgren.

Nu har jag läst hans senaste (men hoppas jag innerligt inte sista) berättelse som är en historia om de minnen han inte säger sig ha. Jag gillar den lakoniska, ibland underfundiga stilen. Det fragmentariska berättandet som samtidigt är fast förankrat i släktens alla led. Läsaren följer författaren från den lungsjuka barndomen till våndorna kring denna boks tillkomst. Det handlar om samtal och möten, den del obehagliga, en del lustiga och tillfälliga. En del glimtar av Svenska Akademiens olika ledamöter ges också, från ett lite annat perspektiv
"Ibland lyfte jag upp min kropp och låg en stund uppe under taket och vilade mig. Jag var inte särskilt förtjust i kroppen, det är jag inte heller nuförtiden. Än idag kan jag utföra det där tricket. Det händer att jag lägger mig uppe under taket i sessionsrummet på andra våningen i Börshuset. Jag ser Ulf Linde och Kristina Lugn och Kjell Espmark och Peter Englund och Lotta Lotass och alla de andra så att säga uppifrån. Men jag gör det med stor tvekan. Jag är inte längre alldeles säker på att jag alltid kan hitta tillbaka."
Kanske är det minnen han berättar, kanske är det en skröna. Det handlar, oavsett vilket, om att vara människa. Kanske om att vara Torgny.

6 kommentarer:

  1. Jag älskar den boken, för att den är så himlans farfarsmysig.

    SvaraRadera
  2. Jag har läst hans Norrlands Akvavit och Pölsan, men jag blev inte sådär överväldigad vilket jag hade hoppats på!

    //Anna

    SvaraRadera
  3. Det är något alldeles extra att höra honom själv läsa sina texter. fantastiskt mend sin lite knarriga röst och karaktäristiska vändningar.

    SvaraRadera
  4. Ninni - "farfarsmysig" ja, något sådant..

    Anna - Hoppas du hittar en Lindgren som passar dig. Jag tror Ormens väg på Hälleberget var den första jag läste, för mig var det visst rätt ingång.

    Joanna - För några år sedan lyssnade jag till ett samtal mellan Lindgren och Kristina Lugn under litteraturdagarna i Mariehamn. Tyvärr minns jag inte samtalet - mer än att det var precis så bra som jag hoppades..

    SvaraRadera
  5. Jag ahr faktiskt aldrig last nagot av honom, skamms pa mig!

    ps.

    Kram pa krama-biblotikarie-dagen! ;-)

    SvaraRadera
  6. Emma - du hinner läsa Lindgren!
    Kram tillbaka, förstås!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!